6 månader.

I tisdags blev Albin sex månader. Jag har skrivit en liten tillbakablick om Albins första halvår, här har ni den.

Första månaden.

Första månaden var vi hemma i Stockholm. Veckan då Albin föddes var det ju högsommarvärme i stan, men sen följde en vecka av regn och höstkyla. Vi höll oss inomhus och det dröjde nästan en hel vecka innan vi vågade oss ut med vagnen för första gången. Det var ganska läskigt och vi ringde pappa och Ingela för att fråga hur varmt vi skulle klä Albin inför promenaden. Allt var ju så himla nytt och vi var osäkra på det mesta.

Vi gick omkring som på små moln samtidigt som det fanns tusen saker att oroa sig över. Vi hade alltid en lång lista med nya frågor varje gång vi kom till BVC, och det var så himla många saker som skulle göras för första gången. Gå ut med vagnen. Åka rulltrappa i tunnelbanan. Amma på offentlig plats.

På kvällarna låg vi vakna och lyssnade på andetag och jag flög typ upp ur sängen varje gång Albin gjorde något konstigt ljud (vilket han gjorde ungefär precis hela tiden). Varför hade ingen berättat för mig att bebisar har en massa konstiga ljud för sig, särskilt när de sover?

Vi hade Albin i famnen eller gick och bar på honom i princip hela tiden, även när han sov. Hud mot hud och nära skulle det vara, det tog vi på största allvar.

Andra månaden.

Andra månaden var juli och då åkte vi på semester, först till Andreas sommarstuga utanför Valdemarsvik, sen till Gotland, och till sist upp till Kroksjö och Norrland. Och det kändes faktiskt som semester också. Jag kunde ta långduschar med gott samvete för det fanns alltid någon som ville hålla Albin i sin famn.

Någon gång under den andra månaden fick vi vårt allra första leende. Ganska så fantastiskt faktiskt.


Tredje månaden.

De första veckorna i augusti fortsatte vi vara lediga tillsammans, men efter tre veckor började Andreas jobba igen och då var det dags för mig att vara mammaledig på egen hand. Hur det gick kan ni läsa om här.

Augusti var förövrigt en väldigt bra månad att vara mammaledig i. Jag tog långpromenader runt Kungsholmen nästan varje dag och köpte glass längs vägen.

Tredje månaden var månaden då Albin började greppa saker och på riktigt började gilla babygymmet. Det bästa under den här perioden var att ligga på sängen och ha långa förtroliga samtal eller gå runt i lägenheten och titta intensivt och länge på allt som fanns att upptäcka.

Fjärde månaden. 

När Albin var nästan fyra månader blev han sjuk för allra första gången. Han fick en ordentlig förkylning med hög feber och vi blev inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus en natt. Vi räknade andetag och gick in i vår egen lilla bubbla igen där ingenting annat än han skulle bli frisk igen räknades. Minns att jag tyckte det kändes så himla konstigt när vi åkte taxi hem från sjukhuset och jag såg alla människor på gatan utanför bilfönstret och det plötsligt slog mig att livet ju faktiskt hade pågått precis som vanligt där ute.

När vi kom hem från sjukhuset fick Albin sin egen dinosaurie som påminde lite om den gröna dinosaurien från sjukhuset som fick Albin att le mitt i all febergråt.

Den fjärde månaden var månaden då vi började skapa vissa rutiner kring läggningen på kvällarna. Det fungerade över förväntan faktiskt, Albin somnade ganska snabbt runt åtta nästan varje kväll och jag bytte amningsmaraton mot den berömda egentiden på kvällarna.


Femte månaden.

Femte månaden åkte vi upp till Kroksjö och stannade en hel vecka. Albin fick sin första vinteroverall och såg snö för allra första gången.

Det fanns en barnstol där uppe som han övade på att sitta i. Så när vi kom tillbaka till Stockholm igen åkte Andreas raka vägen till Ikea och köpte vår egen stol.


Sjätte månaden. 

Sjätte månaden känns som månaden då allt händer. Kanske för att det är här och nu, men också för att det verkligen händer mycket just nu.

Albin sitter i barnstol och sittvagn och vi har börjat med smakportioner. Han tar sig fram i gåstolen och ligger på mage, snurrar runt och kämpar med hela kroppen för att komma framåt.

Det är svårt att beskriva, men han är verkligen med på ett helt annat sätt än tidigare. Man kan busa och skoja och prutta på magen så att han kiknar av skratt eller bara titta på honom med glimten i ögat och han tittar tillbaka och ler finurligt.

Helt ofattbart att det redan har gått ett helt halvt år.