Tidiga morgnar.

Jag är en morgonmänniska. Har alltid varit. Och då menar jag i bemärkelsen, en sån som vaknar tidigt alltså. Men. Problemet är bara att jag inte är en morgonmänniska i betydelsen en sådan som stiger upp tidigt. Jag behöver någon som kickar igång mig på morgonen och säger åt mig att kliva ur sängen. Annars vaknar jag nämligen typ sju på helgen, men istället för att stiga upp ligger jag kvar, försöker somna om, blir frustrerad över att det inte går, försöker igen, surfar lite på mobilen, surfar lite till, surfar ännu lite till, och sen sitter jag likförbannat där vid frukostbordet hundra timmar senare och konstaterar att jag liksom har gått miste om det fina med en lång sovmorgon och det fina med att stiga upp tidigt. Så himla ovärt.

Därför passar det mig ganska utmärkt att ha en bebis som tvingar upp mig på morgnarna. För sen Albin föddes har ju mina morgonrutiner ändrats ganska så mycket.

Albin sover (i princip) nästan hela nätterna nu utan att äta vilket betyder att även jag får en hyfsat god natts sömn. Men då vaknar han tidigare på morgnarna istället. I vanliga fall brukar han vakna första gången runt sex/halv sju. Fast i morse var ju klockorna tillbakavridna till vintertid och han vaknade redan vid halv sex, men kunde somna om till typ sju.

Men vet ni vad? Till skillnad från alla andra som verkar tycka att det är skitjobbigt att deras barn vaknar tidigt på morgonen så tycker jag det är ganska utmärkt faktiskt. Okej, kanske inte halv sex, och kanske inte just precis i det ögonblicket som jag väcks, men helt klart trettio minuter senare då jag sitter vid frukostbordet, dricker mitt morgonkaffe och vet att när klockan är typ åtta/halv nio kommer jag ha ätit frukost, skummat morgontidningen, duschat, klätt på mig själv och Albin, bäddat sängen, tagit en påtår, och ändå har dagen knappt börjat. Älskar't!

En bra dag.

Åh, jag älskar sådana där dagar då man har planerat att göra något, men så händer det något så att det blir något helt annat, men ändå blir det så himla bra.

Idag var en sådan dag.

Jag skulle möta upp mammagruppen klockan halv elva för att gå på öppna förskola där de hade fika och sångstund. Men så var det bara jag och två till som dök upp, och till råga på allt hade vi råkat ta fel på tiden och lokalen.

Så vi bestämde oss för att ta en promenad istället längs med Hornsbergsstrand och över till Solnasidan. Och där precis vid vattnet ligger vad som visade sig vara världens mysigaste lilla café. Nämligen Båthuset. Så slog vi oss ned vid ett av fönsterborden och tittade ut över vattnet och åt lunch, drack kaffe med påtår och satt och pratade i flera timmar. Och personalen var jättetrevlig och spelade skitbra musik hela tiden. Och Albin var på strålande humör nästan hela tiden och gav ifrån sig små glädjetjut.

En så himla bra dag!

Apropå Leif GW Persson i fredagens Skavlan.

Nu är jag hemma i Stockholm igen, och på tal om något helt annat än norrländsk granskog och krokiga sjöar så såg jag intervjun med Leif GW Persson och hans dotter i Skavlan i fredags och kunde inte låta bli att reagera på hur han svarade på frågorna om hur han var som förälder. När det kommer till uppfostran av sina barn hade han "den goda smaken att hålla sig därifrån" eftersom det insåg han tidigt att "hans fru var långt bättre på" och som pappa var han "snäll och hygglig men frånvarande" för han var ju så "upptagen av sig själv".

Han tror att han är en bättre morfar än pappa, men han är inte barnvaktstypen. Han har faktiskt aldrig suttit barnvakt, möjligtvis "åt sina egna barn någon gång kanske".

Det var en intressant intervju, och det var ju inte bara GW, hans dotter och publiken hjälpte ju absolut till att spä på bilden av GW som den lite lustiga men ack så frånvarande pappan. Så visst var det underhållande. Men det är ju liksom just det som är grejen, att det blir underhållning, och att alla tycker det är roligt.

Föreställ er en kvinna svara om sin roll som mamma på samma sätt som han gjorde. Det hade varit fullkomligt otänkbart. Och jag lovar, ingen hade skrattat.

Hade tänkt skriva ett inlägg om det, men så gick jag in på Underbara Claras blogg precis och såg att hon ju redan har skrivit om saken. Så gå in där och läs mer istället.

Kroksjö.

Idag har vi haft världens finaste höstdag här i Kroksjö, någon minusgrad och strålande sol. Vi har gått en promenad runt kroksjön och Albin har invigt sin nya vinteroverall.

 

Det är himelskt fint här och jag tänker att jag ska ta med mig kameran varje gång vi går runt sjön. Den här gången gjorde jag det.

 

Nu ska vi mest äta middag och ta något glas vin. Pappa och Ingela är lite av två mästerkockar så det är alltid så himla gott när det vankas mat. Albin övar föresten på att sitta i barnstol, så han är med till bords.

 

Glad lördag på er!

 

Hej från norrland.

Så här såg det ut imorse när jag tittade ut genom fönstret.

Men efter bara några timmar hade det mesta regnat bort. Så himla höstigt det är här nu.

Pappa var ledig på eftermiddagen, så vi drog på oss vinterjacka och stövlar och har gått en promenad runt kroksjön. Och sen har vi hållit oss inomhus resten av eftermiddagen och kvällen.

Flygresan upp igår var precis efter Albins läggningstid så det var lite kämpigt till en början. Men efter halva resan somnade han och sen sov han som en stock resten av kvällen.

Det är jätteskönt att vara här, njuter av att det är så tyst och lugnt.

Hej lördag!

Nu är det helg igen! Och lördag, bästa dagen på veckan.

Det firar vi med en gammal hoppbild från förra året. Även fast jag är mammaledig är det skillnad på vardag och helg.

Jag är så mycket mer social under veckorna nu jämfört med när jag jobbar, att helgerna ofta blir desto lugnare. Men just den här helgen är ganska fullspäckad av aktiviteter. Igår kväll bjöd vi in till aw hemma hos oss. Bra sätt att ses på en fredag när man har bebis. Då kunde jag amma utan svårigheter och så kunde vi lägga Albin vid åttatiden som vanligt. Ses man bara tidigt funkar det ju även för andra med små barn att komma, vi hann hänga ett par timmar innan några behövde åka hem för läggning.

Nu ska vi ge oss ut på jakt efter en födelsedagspresent, och sen ska jag och Albin åka hem till Ankie och Johan på fika. Och ikväll är hela vår lilla familj bortbjudna på middag hos Helena och Andreas i Hökmossen. Det blir första bortamiddagen sedan vi började med läggningsrutiner på kvällarna. Ska bli spännande att testa hur läggningen fungerar när vi inte är hemma.

På söndag blir det utflykt söder om stan och efter helgen åker jag och Albin upp till Kroksjö för att stanna där en hel vecka. Andreas kommer också upp, fast några dagar senare. Ser fram emot det så himla mycket.

Glad lördag på er!

Om du bara tar mig till ditt hjärta, ska jag följa dig vart du vill.

Albin har fått sin egen dinosaurie.

Han visste inte riktigt vad han skulle tycka till en början.

Tyckte nog han verkade aningen påflugen.

Men så kände han lite på hans skinn.

Ruffsade honom i manen.

Och smakade på nosen.

Och sen tog han honom till sitt hjärta.

Måndagar med Ida, Tilde och Agnes.

Nu när jag har varit mammaledig ett tag har jag skaffat mig några veckorutiner. Jag gillar att ha några dagar i veckan med aktiviteter som återkommer, och andra dagar som är lite mer fria att forma som jag vill just den dagen eller veckan.

Måndagar är en av våra dagar som vi har infört rutiner på. Då hänger vi med Ida, Tilde och Agnes. Varannan vecka åker vi ut till dem i Rönninge, och varannan vecka kommer de in till oss i stan.

I måndags var det deras tur att komma till oss.

Vi bestämde oss för att gå ut och äta lunch och tog sikte på Frida och jag på Fridhemsgatan. Men när vi kom dit visade det sig att de hade måndagsstängt.

Så himla tur, för det gjorde att vi råkade springa på det här stället.

De hade ju café där inne, så vi gick in.

Vi hängde lite på cafét först och åt måndagspannkakor med sylt och grädde. Så himla lugnt och skönt där inne i kontrast till st eriksgatan utanför.

Här är Ida och Anges föresten.

Och här är Tilde.

Sen kollade vi runt lite på biblioteket. Åh, jag fullkomligt älskar bibliotek, blir alldeles lugn och glad av bara tanken.

Tror att jag och Albin kommer hänga massor på bibliotek sen när han blir lite äldre.

Anges verkade också tycka att biblioteket var en bra plats att vara på.

Tilde.

Lite senare på eftermiddagen när vi var färdiga med biblioteket gick vi till Parkleken i Rålis.

Där hängde det saker i träden, som Karlsson på taket till exempel.

Vi kollade in Läskiga skogen.

Där fanns det spöken.

Och sen gick vi till gungorna.

Hej hej!

Agnes och Albin passade på att sova nästan hela eftermiddagen.

Och plötsligt var klockan efter fyra och det var dags att vinka hejdå för den här gången.

En alldeles förträfflig måndag.

Typiskt.

Just precis när jag tyckte att jag kommit igång lite med bloggandet kraschade vår internetuppkoppling här hemma. Inte haft nån uppkoppling sen i torsdags. Så himla typiskt. Och inte förrän imorgon kommer ComHem hit för att fixa det.

Nu ska jag och Albin iväg en sväng och hälsa på hos min arbetsgivare.

Vi hörs mer imorgon istället!

3 år och tre stycken oktober.

Idag är det ny månad och jag tänker införa en ny (och första) tradition här på bloggen. Från och med nu börjar vi varje månad med att titta tillbaka på vad jag hade för mig just den månaden fast varje år tre år bakåt i tiden.

Idén till själva upplägget har jag helt fräckt snott härifrån.

Det var förövrigt inte lätt att hitta några vettiga bilder från 2010, så ni får stå ut med att bildkvalitén är katastrofal i vissa fall.

Så, då börjar vi.

I oktober för ett år sedan.

Hade jag precis fått reda på att jag var gravid med den här finisen. Fast då visste jag ju inte att det var just han som låg i magen förstås.

Var jag hooked på allt som innehåller tomater, för att månaden efter tycka att det var ungefär det äckligaste man kunde äta.

Hade jag spelkväll hemma hos mig med Linda, Ida och Ankie och fick så mycket choklad att det räckte för resten av hösten.


I oktober för två år sedan.

Såg jag ut så här en dag när jag åkte på utflykt till Nackareservatet och promenerade i skogen med Veronica.

Köpte jag nya glasögon som jag tydligen bara lyckades ta en extremt suddig bild på med min iphone.

Bestämde jag mig till slut för att lämna den kommunala världen för ett nytt jobb inom privat sektor.

I oktober för tre år sedan.

Bodde jag fortfarande i Solna men hade precis skrivit på papperna för att byta till mig den här fina ettan på Katarina bangata.

Gick jag på Pet Sounds och drack öl med den här damen mest hela tiden faktiskt.

Kunde jag inte riktigt släppa tankarna på den här unge herren som jag ganska nyss hade lärt känna lite grann.

En grön dinousaurie.

Hej! Tänkte bara berätta att vi mår bättre nu. Vi är fortfarande lite snuviga, men Albin har varit feberfri i flera dagar och är pigg och glad.

Andreas har fått en ny släng av förkylning/hosta, men vi hoppas att det går över snart och att det är samma virus som vi redan har haft så att jag och Albin inte blir smittade.

När vi var på sjukhuset satt det en grön dinosaurie på väggen i vårt annars ganska så sterila och tråkiga rum på avdelningen. Hur som helst, det var så himla viktigt att den satt där. För när Albin bara grät och grät och var nästintill otröstlig kunde han ändå inte låta bli att le lite när han fick syn på den gröna dinosaurien.

Nu ska vi ge oss ut på jakt efter en egen dinosaurie. Det är han så himla värd efter en veckas förkylning. Så himla tapper han har varit.

Hörs snart igen!