Har ni hört den där om bageriet som får en att vissla?

Vi åker ju på söndagsutflykter till lite olika områden utanför stan ni vet. Idag var det Örbys tur att upptäckas.

Jag glömde förövrigt min kamera hemma så dagen fick dokumenteras med min iphone.

Vi började med att ta bussen från Gullmarsplan mot Älvsjö.

Och klev av här på ett ungefär.

Sen promenerade vi lite i Örby.

Första intrycket var att det kändes lite som ute på vischan. Det var ovanligt stor variation på husen för att vara Stockholm och rätt stora tomter. Och så fanns det liksom rester av skogen med tallar och granar på tomterna, jag tyckte bebyggelsen påminde lite om i norrländska Nyåker där min farmor och farfar bodde, och min pappa växte upp.

Fast vi hade ganska bråttom så egentligen hann vi inte se så mycket av Örby innan vi korsade Örbyleden och plötsligt var vi i fina Stureby.

Så tog vi en promenad genom Stureby (som var jättefint med backiga gator och vackra gamla hus), förbi Svedmyra och hela vägen till Gamla Enskede.

Och det var väl ungefär då som jag fick något drömskt i blicken.

Och liksom sken upp lite som en sol.

Andreas började vissla så smått av lycka.

Ja, och sen kan ni nog själva räkna ut var vi hamnade.

Slutsats från dagen - om vi ska kunna uttala oss om Örby får vi helt enkelt åka dit igen.

Och så var det med den söndagsutflykten.