I söndags stod Pungpinan näst på tur.
Jag hade aldrig hört talas om Pungpinan för typ en månad sedan. Det är lite av det fina med våra söndagsutflykter, man upptäcker nya områden som man inte visste fanns.
Reagerade hur som helst på det lite märkliga namnet, så det blev vi så klart tvungna att kolla upp. Och då visade det sig att namnet kommer från krogen Pungpinan, som också kallades Krogen i kröken och som låg mitt emot torpet Pungpinan som fortfarande finns kvar. Krogen fick sitt namn av att man där "pinade" sin penningpung för att betala brännvinet på typ sexton-sjuttonhundratalet eller så.
Innan vi gick hemifrån googlade vi för att se om det fanns något bra café eller ställe att äta på i krokarna. Fick bara en enda träff - Karl o Krisitinas café, så vi gick dit.
Det visade sig vara ett ganska nyöppnat gulligt litet trädgårdscafé precis vid Pungpinetorpet, tvärsöver vägen där den gamla krogen låg på 1700-talet.
Kvinnan som driver cafét bor i torpet på gården och när hon öppnade stället i somras hade hon trott att det kanske skulle dyka upp på sin höjd tio fikasugna damer eller så, men så kom det nästan tvåhundra så det blev lite av en succé.
Det är det knäppa när man kommer ut till radhus- och villaområdena en bit utanför stan. Det är så himla tomt. En massa folk som bor där men i många områden ändå inte ett enda café eller ställe att träffas på i sikte. Tur att det finns dem som försöker ändra på det i alla fall.
Och så promenerade vi lite bland husen i Pungpinan innan vi gick tillbaka genom Enskededalen och tog tunnelbanan hem från Kärrtorp.
Summa summarum - Pungpinan verkar vara ett helt okej område i utkanten av Enskede precis intill Skarpnäcksfältet. Lite långt till närmsta tunnelbana och ganska folktomt i och för sig, men fint initiativ att öppna Karl o Kristinas. Om inte annat kan man ju åka dit och fika!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar