Mitt tvåtusenelva i bilder.

Inspirerad av ett gäng andra bloggare håller jag på att göra en fotobok över mitt tvåtusenelva. Igår sorterade jag först alla bilder i mappar, en mapp för respektive månad. Och sen började jag så smått sätta ihop mina första sidor i fotoboken.

Är nu uppe i 46 sidor och tror att det kommer landa på drygt tvåhundra.

Ni ska få se bilder när den är inbunden, tryckt och klar så klart. Men så länge får ni några skärmdumpar som smakprov på hur det kan se ut.

Som så många andra använder jag mig av blurb.com. Väldigt bra mellandagspyssel, och jag kan knappt vänta tills jag är färdig och boken kommer tryckt och klar med posten!

Årets bästa julklapp!

Gick till Elin och Johan.

För på julaftonskvällen, knappt en och en halv timme innan midnatt, tyckte den här lilla herren att det var dags att titta ut.

Och på annandagen fick jag äntligen träffa honom, världens finaste Ludwig.

Gissa vem som är stoltaste fastern i stan?



I väntans tider.

Dagen före julafton och jag är hemma i norrland igen. Här går vi i väntans tider. Inte bara på att det ska bli julafton, utan på något mycket större. Min bror och hans flickvän Elin ska nämligen ha barn vilken dag, timme eller minut som helst.

Min mamma har gjort i ordning en så fin säng för den lille.

Både mamma, min bror och jag låg i den när vi var pyttesmå.

Nu ligger herr och fröken mini-kanin där och väntar på sällskap.

Och till sommaren när den lille har vuxit ur sängen, kommer jag och Andreas få ta över den.

Mina tre bästa knep för att komma i julstämning.

Idag har jag suttit hemma och jobbat och tittat på snöflingorna som fortfarande inte faller utanför fönstret. Men jag har försökt skapa lite julstämning ändå, även om jag verkligen inte har slagit på stort med julpyntet i år.

Jag har en adventsljussttake som jag tänder så ofta jag kan. Är inne på den femte omgången ljus nu, tror jag.

En burk med pepparkakor från Nyåkers pepparkaksfabrik där min farmor arbetade. Och ost! Inte en pepparkaka i min mun utan ost på!

Ja, och så äter jag så många mandarin jag bara kan!

Här kommer föresten några låtar som passar för gitarrklinkande och sång en regnig fredagkväll. Allt är på svenska, så klart, eftersom jag tycker bäst om att sjunga på svenska.

Måndagsbarn, Veronica Maggio
Det här är vad de säger, Säkert
Aldrig riktigt slut, Lars Winnerbäck
Genom eld, Oskar Linnros
Bjurö klubb, Laleh

Glad fredag!

Jo, det är så här att jag har en sak att berätta.

Jag har funderat ett tag på om jag ska berätta det här på bloggen eller inte.

Men så har jag till slut kommit fram till att den här bloggen handlar ju faktiskt om mig och mitt liv. Och den här saken som jag har tänkt att jag ska berätta är ju liksom något av de största som har hänt mig, och något som jag tänker på ungefär två hundra gånger om dagen. Så om jag inte berättar känns det liksom lite svårt och konstigt att fortsätta skriva här.

Och sen, efter att jag kommit fram till det, har jag även funderat lite på HUR jag ska berätta det. Typ tänkt att jag kanske inte ska göra en så stor grej av det hela, utan bara nämna det i en bisats eller så.

Men så slog det mig idag att det blir ju bara så himla fel. För det här är ju faktiskt så långt ifrån ”bara en bisats” som något kan bli.

Så för er som inte redan vet. Vet ni vad?

Om allt går som det ska (för sånt måste man inflika när man pratar om stora saker) händer det något så himla himla fint alldeles i början på juni. För då ska jag och världens finaste Andreas ha barn!

Jag går typ sönder lite av lycka när jag tänker på det.

Vad jag gör när jag inte uppdaterar min blogg.

Jag har lite dåligt samvete över att jag uppdaterar bloggen så sällan numera.

Det beror mest av allt på att jag sover, sover och sover. Inte om dagarna så klart, då jobbar jag för fullt. Men på kvällarna. Jag kan utan problem gå och lägga mig klockan åtta varje kväll. Och eftersom jag sover bort vardagkvällarna vill jag ägna helgerna åt att vara med Andreas och andra bra personer. Och på söndagarna springer vi runt på lägenhetsvisningar halva dagen.

Därför blir det inte så mycket tid över för bloggande just nu.

Men jag saknar ju bloggandet och jag hoppas att ni som brukar läsa har lite tålamod med mig. För jag tror att det vänder snart, och då är jag tillbaka här igen!

Hej hej klänningen, hejdå allt som är obekvämt!

Idag efter jobbet fick jag nog av allt som sitter åt och är obekvämt och gick raka vägen till Åhléns och köpte en prickig klänning och ett gult skärp!

Jag sa hejdå till jeans för ganska länge sedan. Inte helt och hållet, men jag kan räkna dagarna som jag har burit jeans det senaste året. För att jag inte tycker det är särskilt snyggt längre, men mest för att jag tycker det är obekvämt.

Istället har jag lovordat kjolen som det bästa, snyggaste och skönaste plagget.

Men, i höst har jag snöat in lite väl mycket på midjehöga kjolar, och ja, det kanske är bekvämt i mjuka sommarmaterial men mina hårda åtsittande höst- och vinterkjolar är banne mig inte bekväma!

Så nu säger jag en gång för alla hejdå till allt som är obekvämt och hejhej till klänningen och alla andra sköna plagg! I helgen är det jag som ska ut på klänningjakt, för jag antar att jag inte kan gå i samma prickiga klänning och gula skärp alla dagar i veckan.  

Hej hej norrland!

Hej. Jag är i kroksjö över helgen. Andreas är också med upp.

Åh, ni skulle bara veta hur fint det var igår morse när jag kom ned i köket och tittade ut genom köksfönstret.

Det var någon minusgrad ute och strålande sol!

Och så låg det rimfrost över marken som fick träden (som nästan har tappat alla löv här uppe vid det här laget) att skifta i en fin nyans av ljuslila.

Pappa och Ingela jobbade på dagen så jag och Andreas satte oss i bilen ganska direkt efter frukost och körde till Hällnäs för att hälsa på mormor och morfar.

Jag har inte tänkt på hur fint det är längs vägen tidigare. Tur att det knappt var någon trafik ute för vi blev tvugna att stanna hux flux för att ta bilder. Ni ska få se några sen!

Om vintertid, gamla filmklipp och att vakna i ottan.

Åh, tänk om man fick ställa tillbaka klockan en timme varje morgon när man vaknar. Två timmar kunde det få vara på måndagmornar föresten.

Jag hade en hemmakväll igår och gick och lade mig redan vid tio. Nu har jag varit vaken sedan klockan sju. Om morgontimmarna är mitt sämsta på vardagar så är de mitt bästa på lördagar och söndagar. Jag älskar verkligen de helgmornar då jag vaknar tidigt men utvilad och kan ägna flera timmar åt att bara göra nästan ingenting för mig själv.

Har tittat på några av mina favoritklipp från gamla filmer och musikklipp som  jag gillar. Jag är väldigt mycket en sån som tittar på samma filmer om och om igen. Det måste vara något medfött för jag har nog alltid varit så. När jag var typ sju år gammal tittade jag jämt på samma två filmer - Du är inte klok Madicken och Magister Flykt.

Oskar Linnros liveversion av Genom eld i De kallar oss artister måste ju vara något av det bästa som gjorts. Tröttnar aldrig på att lyssna på den här låten.

Nu ligger Lalehs tolkning av Tomas Ledins låt Just nu ute på tv4play dessutom. Från gårdagkvällens Så mycket bättre alltså. Attsiken vad duktig hon är, blev alldeles tårögd igår framför teven. Tycker hon borde göra en hel skiva med sina egna tolkningar av andra svenska artisters låtar. Tror det skulle bli succé!

På dagens att göra lista står:
1. Höstrensa garderoben
2. Gå på en lägenhetsvisning (mitt slott har visning)
3. Träna med Magda
4. Pussa på Andreas som kommer hem ikväll

Känns som det kan bli en ganska utmärkt söndag.

På jakt efter ett slott - del 1.

Jag är ju på jakt efter ett fint slott ni vet. Är nog inte redo för att slå till riktigt än, men har börjat gå på lite visningar i alla fall. För att få en känsla för marknaden, lära mig allt om sånt man ska tänka på och sånt man ska undvika, och för att få en bild av olika bostadsområden.

Men vad svårt det är att hålla sig till den där "titta runt lite bara"-nivån och inte gå in för det fullt ut!

Som idag till exempel dök det upp vad som ser ut att vara världens finaste trea med underbara fönster och bästa utsikten, gamla trägolv, högt i tak och fina rum och vinklar. Vårt slott alltså! Tror ni då att jag kan sitta här lugn och stilla i soffan och tänka "åh vilken fin lägenhet, den kommer säkert någon annan köpare bli lycklig i, vad roligt!" Nä, jag vill ju bara springa raka vägen till banken och slå till nu nu nu!

De säger att det är köparnas marknad, men jag vågar inte riktigt tro på det än. Men ett gott tecken är i alla fall att det inte direkt är några långa köbildningar till visningarna och än så länge har det inte lagts ett endaste bud på en lägenhet som vi tittade på i söndags som faktiskt var riktigt fin!

Högläsning.

Jag har en ny favoritsysselsättning på vardagkvällarna. Högläsning!

Jag är inne i en trötthetsperiod för tillfället (därför uppdateringarna här inte kommer så ofta) så just nu är det oftast Andreas som läser och jag som lyssnar. Det är faktiskt inte mycket som slår att få ligga på sängen en trött vardagkväll, med huvudet vilande mot en mjuk kudde och bara ligga där och lyssna. Förr eller senare brukar det tydligen hända något mycket märkligt i handlingen, för att testa om jag är vaken. Det är jag oftast inte. Men det gör inte så mycket, det är bra ändå.

Fisksoppa, Alias och tre presenter.

Igår hade jag finbesök av Ida, Linda och Ankie, alla barndomsvänner från Umeå som jag har känt sedan jag gick på dagis ungefär. Jag bjöd på fisk- och skaldjurssoppa och sen spelade vi Alias och åt lösviktsgodis. En himla mysig kväll som jag helt glömde bort att ta en endaste bild på.

Jag fick tre mycket bra fredagspresenter som jag tycker att vi tittar på istället.

Från Ida fick jag så här lyxiga chokladpraliner från Bönor & Blad.

Från Linda fick jag finfina praliner och ett mycket sött paket från pralinhuset.

Och från Ankie fick jag ekologisk choklad i det här härliga papperet som mest av allt får en att vilja åka till en varm plats på andra sidan jorden och lägga sig under en palm eller så.

Nu känner jag mig mer än redo för alla sorters akuta choklad-ha-begär som kan dyka upp när man som minst anar det under hösten och vintern.

En lördagsutflykt.

Imorse bestämde jag och Andreas oss för att åka på en lördagsutflykt till någon plats i Stockholm som vi aldrig har varit på förut.

Enskede, kom vi fram till att det fick bli.  För där ska det ju vara fint, har vi hört.

Och så satte vi oss på gröna linjen och åkte söderut.

Efter bara några minuter var vi framme.

Så vi klev av och konstaterade att det är himla söta hus som ligger precis vid tunnelbanan.

Sen promenerade vi in till Gamla Enskede.

Och lade märke till den här bussen som man kunde tro åker runt och säljer rökt fisk och skaldjur till Enskedeborna. Det verkar ju himla bra, tänkte jag.

Och så promenerade vi runt i kvarteren och tittade på alla fina gamla hus.

Och på staket, blomsterbuskar, magiska trädgårdar och stora äppelträd.

Många av gatorna har namn efter svampsorter. Som Rörsoppsvägen till exempel.

Och kantarellvägen.

Här skulle man kanske kunna bo, tänkte vi. För det är ju himla fint med alla gamla hus, stora äppelträd och svampnamn på gatorna.

Fast samtidigt väldigt tyst och lite väl folktomt för en som är van vid och även gillar livet och rörelsen i stan. Vad skulle man göra om dagarna förutom att renovera huset och påta i trädgården? Vi bestämde oss för att stan ändå är bäst, ett bra tag till åtminstone.

Och så promenerade vi vidare, innan det var dags för lunch. Jag googlade på restauranger i Enskede och fick träff på "Gamla Enskede Matbod" som verkade bra och ha öppet för lunch. Så vi promenerade dit.

Men när vi kom fram visade det sig att de inte alls hade lunchöppet utan öppnar först senare på kvällen.

Så vi gick på "Gamla Enskede Bageri" istället som ligger mittemot på andra sidan gatan.

Det var rätt mycket folk och fint där inne.

Med kristallkronor i taket tillexempel.

Men bäst av allt var helt klart att tomatsoppa fanns på menyn.

Jag har föresten utvecklat någon form av måste-ha-begär till allt som innehåller tomater på sista tiden. Himla gott var det i alla fall. Och man fick valnötsbröd till dessutom.

Sen drack vi kaffe och tittade på Enskedebor ett bra tag. Här är Andreas.

Innan vi promenerade tillbaka till tunnelbanan.

Och så satte vi oss och väntade på tåget och tittade på de söta husen igen.

Andreas.

Och när tåget kom, klev vi på så klart och åkte tillbaka till stan igen.

Jag fryser.

Imorse när jag  väntade på bussen till jobbet höll jag på att frysa öronen av mig. Nu hjälper inga höstlistor längre, nu vill jag bara ha sånt här igen.

Egentligen önskar man ju bara mest av allt att man kunde gå barbent ända in i november.