6 månader.

I tisdags blev Albin sex månader. Jag har skrivit en liten tillbakablick om Albins första halvår, här har ni den.

Första månaden.

Första månaden var vi hemma i Stockholm. Veckan då Albin föddes var det ju högsommarvärme i stan, men sen följde en vecka av regn och höstkyla. Vi höll oss inomhus och det dröjde nästan en hel vecka innan vi vågade oss ut med vagnen för första gången. Det var ganska läskigt och vi ringde pappa och Ingela för att fråga hur varmt vi skulle klä Albin inför promenaden. Allt var ju så himla nytt och vi var osäkra på det mesta.

Vi gick omkring som på små moln samtidigt som det fanns tusen saker att oroa sig över. Vi hade alltid en lång lista med nya frågor varje gång vi kom till BVC, och det var så himla många saker som skulle göras för första gången. Gå ut med vagnen. Åka rulltrappa i tunnelbanan. Amma på offentlig plats.

På kvällarna låg vi vakna och lyssnade på andetag och jag flög typ upp ur sängen varje gång Albin gjorde något konstigt ljud (vilket han gjorde ungefär precis hela tiden). Varför hade ingen berättat för mig att bebisar har en massa konstiga ljud för sig, särskilt när de sover?

Vi hade Albin i famnen eller gick och bar på honom i princip hela tiden, även när han sov. Hud mot hud och nära skulle det vara, det tog vi på största allvar.

Andra månaden.

Andra månaden var juli och då åkte vi på semester, först till Andreas sommarstuga utanför Valdemarsvik, sen till Gotland, och till sist upp till Kroksjö och Norrland. Och det kändes faktiskt som semester också. Jag kunde ta långduschar med gott samvete för det fanns alltid någon som ville hålla Albin i sin famn.

Någon gång under den andra månaden fick vi vårt allra första leende. Ganska så fantastiskt faktiskt.


Tredje månaden.

De första veckorna i augusti fortsatte vi vara lediga tillsammans, men efter tre veckor började Andreas jobba igen och då var det dags för mig att vara mammaledig på egen hand. Hur det gick kan ni läsa om här.

Augusti var förövrigt en väldigt bra månad att vara mammaledig i. Jag tog långpromenader runt Kungsholmen nästan varje dag och köpte glass längs vägen.

Tredje månaden var månaden då Albin började greppa saker och på riktigt började gilla babygymmet. Det bästa under den här perioden var att ligga på sängen och ha långa förtroliga samtal eller gå runt i lägenheten och titta intensivt och länge på allt som fanns att upptäcka.

Fjärde månaden. 

När Albin var nästan fyra månader blev han sjuk för allra första gången. Han fick en ordentlig förkylning med hög feber och vi blev inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus en natt. Vi räknade andetag och gick in i vår egen lilla bubbla igen där ingenting annat än han skulle bli frisk igen räknades. Minns att jag tyckte det kändes så himla konstigt när vi åkte taxi hem från sjukhuset och jag såg alla människor på gatan utanför bilfönstret och det plötsligt slog mig att livet ju faktiskt hade pågått precis som vanligt där ute.

När vi kom hem från sjukhuset fick Albin sin egen dinosaurie som påminde lite om den gröna dinosaurien från sjukhuset som fick Albin att le mitt i all febergråt.

Den fjärde månaden var månaden då vi började skapa vissa rutiner kring läggningen på kvällarna. Det fungerade över förväntan faktiskt, Albin somnade ganska snabbt runt åtta nästan varje kväll och jag bytte amningsmaraton mot den berömda egentiden på kvällarna.


Femte månaden.

Femte månaden åkte vi upp till Kroksjö och stannade en hel vecka. Albin fick sin första vinteroverall och såg snö för allra första gången.

Det fanns en barnstol där uppe som han övade på att sitta i. Så när vi kom tillbaka till Stockholm igen åkte Andreas raka vägen till Ikea och köpte vår egen stol.


Sjätte månaden. 

Sjätte månaden känns som månaden då allt händer. Kanske för att det är här och nu, men också för att det verkligen händer mycket just nu.

Albin sitter i barnstol och sittvagn och vi har börjat med smakportioner. Han tar sig fram i gåstolen och ligger på mage, snurrar runt och kämpar med hela kroppen för att komma framåt.

Det är svårt att beskriva, men han är verkligen med på ett helt annat sätt än tidigare. Man kan busa och skoja och prutta på magen så att han kiknar av skratt eller bara titta på honom med glimten i ögat och han tittar tillbaka och ler finurligt.

Helt ofattbart att det redan har gått ett helt halvt år.

En höstlista.

1. Känner du dig lycklig och glad nu när hösten är här?
Jo alltså, den färgsprakande delen av hösten gick ju så himla fort i år, och nu tycker jag det mera är en slags regngrå vintersörja. Och det är väl inte direkt sånt som gör mig överväldigande lycklig precis, snarare trött. Men det finns ju andra bra saker som att det snart är jul, att jag får vakna bredvid Andreas varje morgon och att Albin finns. Det känner jag mig lycklig över.

2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst?
I söndags var första gången jag shoppade "på riktigt" på typ fem månader. Då köpte jag en så himla fin t-shirt med ett hjärta av små paljetter på bröstet som jag tror kommer bli mitt mest använda plagg. Och ett par höst/vinterkängor som jag planerar att köpa.

3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan, hur såg ditt liv ut?
Förra året i slutet av november var jag gravid i tredje månaden och superglad och supertrött.

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
Jag är ju mammaledig med Albin som blev sex månader igår. Just nu över vi på att sitta och försöker krypa (eller ja, Albin övar och kämpar, jag är med som stöd), går runt i gåstolen, läser pekböcker, sjunger, går på långa promenader (när det inte regnar), fikar och träffar andra mammor och bebisar, typ.

5. Vad ska du ha för frisyr?
Jag klippte lugg för ett par månader sedan och trivs bra med det! Men jag tappar sjukt mycket hår just nu vilket jag tycker är lite orättvist för fick liksom inte tjockare hår under graviditeten som alla andra verkar fått. Dessutom har jag en bebis som gillar att ta tag i håret och dra så hårt han bara kan. Men om jag har något hår kvar till jul tänkte jag köra på samma frisyr som nu.

6. Vad lyssnar du på för musik?
Just nu är jag smått besatt av Mando Diaos nya skiva. Fasiken vad bra den är!

7. Vad läser du?
Bloggar, en bok om mat för spädbarn, en pekbok om katter, lejon och kaniner. Tänkte börja läsa Katarina Wennstams senaste bok Svikaren.

8. Senast tre inkomna sms?
- Ok jag återkommer.
- Förseningar i t-banan kommer typ kvart i
- Det har jag. Vad sägs om torsdag? Vore supertrevligt!

9. Vad var bäst med sommaren?
Albin. Norrland. Att höstångesten inte fanns där eftersom jag inte skulle gå tillbaka till jobbet i augusti.

10. Vad var sämst med sommaren?
Att det inte blev så mycket utemiddagar och sitta uppe sent på någon bar och dricka vin-kvällar. Jag gillar ju sånt även fast jag fått barn. Det får man väl sakna lite?

11. Senast köpta plagg?
Tröjan med hjärtat på bröstet, en rosa tröja med en fågel på och en grå/vitrandig tröja med vit spets.

12. Ditt bästa skönhetstips inför hösten?
Sova mycket, då kan man vara pigg och glad när man är vaken.

13. Hur ser du på framtiden?
Det har hänt en skitjobbig grej som tyvärr kräver rätt mycket energi just nu. Jag ser fram emot att få den ur världen så fort det bara går. Sen ser jag fram emot att dricka glögg och äta peppakakor med ädelost hela december, åka upp till norrland och fira jul, boka in en liten resa till någon bra plats i vår, och fixa barnvakt någon lördag för att gå på spa med Andreas.

Listan, som jag tycker var en alldeles förträfflig höstlista, hittade jag hos Elsa Billgren.

Premiärturen!

Så här såg jag och Albin ut idag när vi tog vår allra första promenad med sittvagnen.

Fast det är ju egentligen inte sant. För ska jag vara helt ärlig gick vi på premiärturen redan igår.

Men hallå, då var det ju tråkgrått väder ute och istället för att ge ifrån sig de där glädjetjuten som jag hade väntat mig såg Albin helt uttråkad ut hela promenaden, förutom när han sov.

Och sånt kan man ju inte visa på bloggen, det förstår ju vem som helst!

Kokkaffet!

Alltså. Jag måste ju bara få berätta det här. För gissa vem som satte kvällsteet i halsen när jag såg min bild på kokkaffe dyka upp i Hellenius Hörna i söndags?

Jag bara, "men Andreas det där ser ju ut som MIN bild på kokkaffe!" Surfar in på bloggen och konstaterar, "ja banne mig, det ÄR min bild!"

Inte hade de frågat om lov heller, men det gör ju inte så mycket när de har förstorat upp den, satt på hård kartong och använder den i ett test för att avgöra hur mycket tant Fredrik Lindström är.

Bilden är hur som helst tagen i november för ett år sedan i köket hemma hos min mormor och morfar.

Så var det med den saken.

Gröt!

Om en vecka är Albin 6 månader (det är helt ofattbart att det redan gått ett halvår!) och det är dags att på allvar börja med smakportioner och successivt byta ut bröstmjölken mot annan mat.

Vi har börjat lite smått med smakportioner, än så länge mest gröt och mosad banan vid några tillfällen. Fast det går så där måste jag erkänna. Ibland går det helt okej ändå, inte så att Albin gapar jättestort direkt, men han verkar i alla fall tycka att det är lite gott och spännande och spottar inte ut allt. Typ så. Men andra tillfällen har det inte gått alls, han vänder bort huvudet, äter på allt annat än just gröten, eller ser nästan ut att somna av tristess.

Känns som att det är läge att prova något annat än gröt och hitta något bra knep för att få honom lite mer intresserad.

Ni som har barn, hur gör ni? Kan inte ni dela med er av era bästa tips?!?

Bra saker att ha första tiden med bebis.

Anna skrev ett inlägg tidigare i veckan om vad man behöver den första bebistiden och uppmanade fler att skriva sina listor. Så jag hakar på och gör min lista.

Till din bebis:

1. En liten vagga, sovkorg eller liknande.
Gärna en sådan som enkelt går att flytta med sig mellan rummen. Vi har en på hjul som både jag, min brorsa, mamma och mormor sov i när vi var små.

Här är sovkorgen i ordninggjord för Albins kusin Ludwig som föddes på julafton förra året.

2. Ett babynest. 

Det var verkligen hur bra som helst första tiden, framför allt på nätterna. Då kunde vi ha Albin i sängen mellan oss samtidigt som han hade sitt eget utrymme och vi behövde inte oroa oss över att råka lägga oss på honom i sömnen. Vi köpte vårat från Annatotti och är väldigt nöjda. Det enda dumma var att Albin växte ur sitt babynest lite väl snabbt, men jag tror att Anna gör dem större nu. 

3. Bebiskudde.

På BB fick vi lära oss att man inte ska ha någon kudde till barnet, men det verkar råda lite olika uppfattningar om det, och vi kör med kudde. Verkar bekvämast tycker jag och skyddar lite mot platt bakhuvud då Albin ligger mycket på rygg.

4. Bebisfiltar.
Några tunnare till sängen och vagnen och någon lite tjockare att lägga på golvet.

5. Barnvagn. 

Vi har en Tetonia Cosmo som är lätt att köra och svänga med (små rörliga hjul framtill) och går in i de flesta hissar.

6. Myggnät till vagnen om det är sommar (vilket det ju var för oss).

7. Regnskydd till vagnen om det regnar (vilket det ju i regel gör på sommaren).

8. Bilbarnstol/babyskydd.
Vi har ingen egen bil men har ändå använt babyskyddet så pass mycket att det absolut var värt att köpa framför att hyra eller låna.

9. Bebiskläder i olika storlekar.
Vi var som vilsna fågelungar när vi skulle handla bebiskläder inför Albins födsel. Tyckte det var skitsvårt att veta vad man behöver och vilken storlek man skulle välja. Vi trodde Albin skulle vara ganska stor när han föddes, men så blev det tvärtom (50 cm, 3190 g) och första veckorna var till och med storlek 50 för stort.

Mitt tips är att köpa (ärva eller låna) några bodys, byxor, strumpor och pyjamasar i storlek 46, 50 och 56. Och en mössa eller två. Behåll kvittona (om du köper) så kan du lämna tillbaka de minsta plaggen om de skulle vara för små.

Får du barn på hösten/vintern behöver du antagligen en åkpåse och varmare overall dessutom.

10. Skötbord eller någon plats att byta blöja på. 
Och blöjor förstås.

11. Badbalja så du kan bada din bebis (funkar ju i diskhon också, men mysigare med badbalja tycker jag).

Albin ca 2 veckor gammal efter sitt allra första bad.

Och sen är det ju en del grejer som du behöver till dig själv dessutom:

1. Amningsvänliga kläder.
Bh:ar, linnen, klänning/tröjor med knappar eller som enkelt kan dras ned över ena axeln, amningstopp för natten. När man har varit gravid i nio månader och inte kunnat ha vilka kläder man vill i åtminstone sex månader så tror man ju att man äntligen ska få gå tillbaka till sin vanliga garderob igen. Men då kommer amningen och vänder upp och ned på allt igen. Jag är verkligen inget fan av amningskläder (eftersom utbudet är en katastrof), men har accepterat att det är ett nödvändigt ont. Faktum är att jag tycker det varit mycket svårare att klä mig amningsvänligt än vad jag tyckte det var att klä mig när jag var gravid.

Men sedan det blev höst/vinter är det lite lättare, då kan man ju i princip ha vad som helst bara man har ett amningsvänligt linne under. Det var knepigare i somras.

2. En bra amningskudde.
Satsa på en lite mindre och stabil som håller, många är alldeles för stora och sladdriga och funkar inte alls tycker jag.

3. Ett bokstöd så att du enkelt kan läsa en bok samtidigt som du håller din bebis i famnen.

Albin sover på Andreas mage.

Vet inte om det finns några sådana stöd och har ingen klar bild av hur det ska fungera, men det hade varit bra att ha. Vi tog BB:s råd om att man ska ha sitt barn hud mot hud och nära intill oss på största allvar. Så första månaden hade vi Albin i famnen i princip hela tiden, även när han sov på dagtid. Då hade ett bokstöd varit toppen.

4. En bok om barn som du kan använda som uppslagsverk istället för att googla allt.

5. En skrivbok att skriva ned minnen och händelser i.

Och sist men inte minst,

6. Lugn och ro.
Det är säkert olika men jag var verkligen sjukt känslig de första veckorna. Samtidigt som jag gick omkring i ett litet lyckomoln grät jag för typ allting och kunde knappt gå på toaletten eller sätta mig på en stol utan att börja gråta de första 2-3 veckorna då jag hade oturen att ett av stygnen efter förlossningen gick upp. Då behöver man lugn och ro, i alla fall behövde jag det.

7. Någon att dela allt med.
Andreas och jag var ju hemma i nästan tre månader tillsammans. Men han gick in och jobbade några få strödagar i början och jag tyckte det var skitjobbigt, vet inte vad jag hade gjort om han gått tillbaka till jobbet redan efter 10 dagar som ju är det vanliga. Jag hade inte helt hunnit återhämta mig från förlossningen då, och det finns verkligen tusen saker att oroa sig över och tusen saker att vara sprudlande lycklig över den första tiden, och då är det så himla bra att vara två om dem.

Jag hinner inte älta för jag blir avbruten hela tiden.

Ibland när jag står vid skötbordet och byter blöja på Albin kommer jag på mig själv med att vara någon annanstans. Det är en sak som har hänt som är rätt jobbig som kan tänkas sönder och som gör att jag ibland försvinner in i mina egna tankar utan att riktigt vara medveten om det. Grubblar alltså. Men så går det några sekunder och jag är tillbaka igen. Ser Albin som ligger där och är så närvarande i stunden som det bara går. Tittar koncentrerat upp på Pingu som hänger ovanför skötbordet, tar tag i speldosan med båda händerna och drar, håller emot, släpper taget och håller emot igen i takt med att musiken tystnar och spelar igen.

Grubblande som övergår i ältande, ja ni vet hur det funkar. Tankar som etsar sig fast och går i repris i huvudet tusen gången om. Och ju mer man tänker på den där förbannade saken desto mer fast blir man, desto svårare är det att bryta mönstret, att komma på sig själv och medvetet skifta fokus till något annat.

Innan jag blev mamma fick jag höra att en av de största förändringarna jag står inför är att sätta någon annan framför mig själv. Jag kommer inte längre vara viktigast, någon annan kommer vara viktigare.

Och precis så är det ju. Men en kanske ännu större förändring är att jag tvingas vara närvarande i nuet nästan hela tiden.

Och det kanske är den oslagbart bästa bieffekten av att få barn. Små barn måste helt enkelt vara den bästa fokusskiftesmetoden som har uppfunnits. Den bästa medicinen mot ältande. Mycket bättre än alla kbt-metoder jag någonsin lärt mig, och som ett enda långt träningspass i närvaro.

Klart jag fortfarande tänker, och jag kanske till och med grubblar lite ibland. Men jag hinner inte älta för jag blir avbruten hela tiden. Och det är så himla bra.

Har ni hört den där om bageriet som får en att vissla?

Vi åker ju på söndagsutflykter till lite olika områden utanför stan ni vet. Idag var det Örbys tur att upptäckas.

Jag glömde förövrigt min kamera hemma så dagen fick dokumenteras med min iphone.

Vi började med att ta bussen från Gullmarsplan mot Älvsjö.

Och klev av här på ett ungefär.

Sen promenerade vi lite i Örby.

Första intrycket var att det kändes lite som ute på vischan. Det var ovanligt stor variation på husen för att vara Stockholm och rätt stora tomter. Och så fanns det liksom rester av skogen med tallar och granar på tomterna, jag tyckte bebyggelsen påminde lite om i norrländska Nyåker där min farmor och farfar bodde, och min pappa växte upp.

Fast vi hade ganska bråttom så egentligen hann vi inte se så mycket av Örby innan vi korsade Örbyleden och plötsligt var vi i fina Stureby.

Så tog vi en promenad genom Stureby (som var jättefint med backiga gator och vackra gamla hus), förbi Svedmyra och hela vägen till Gamla Enskede.

Och det var väl ungefär då som jag fick något drömskt i blicken.

Och liksom sken upp lite som en sol.

Andreas började vissla så smått av lycka.

Ja, och sen kan ni nog själva räkna ut var vi hamnade.

Slutsats från dagen - om vi ska kunna uttala oss om Örby får vi helt enkelt åka dit igen.

Och så var det med den söndagsutflykten.

Core för mammor.

På min närmsta träningsanläggning har de en så himla bra grej. Nämligen Core för mammor som betyder att man får ta med sig sin bebis på passet. Jag har börjat gå två dagar i veckan med Albin.

Har funkat alldeles utmärkt hittills. Albin verkar gilla det också. Han ligger på en filt bredvid mig på golvet och tittar oftast fascinerat på rörelserna som vi gör.

Kan verkligen rekommendera.

Har ni hört den där om bonden som gick på Krogen i kröken och pinade sin penningpung?

Vi brukar åka på utflykt om söndagarna och kolla in olika bostadsområden om man skulle få för sig att flytta utanför stan och kanske till och med till ett litet hus en dag.

I söndags stod Pungpinan näst på tur.

Jag hade aldrig hört talas om Pungpinan för typ en månad sedan. Det är lite av det fina med våra söndagsutflykter, man upptäcker nya områden som man inte visste fanns.

Reagerade hur som helst på det lite märkliga namnet, så det blev vi så klart tvungna att kolla upp. Och då visade det sig att namnet kommer från krogen Pungpinan, som också kallades Krogen i kröken och som låg mitt emot torpet Pungpinan som fortfarande finns kvar. Krogen fick sitt namn av att man där "pinade" sin penningpung för att betala brännvinet på typ sexton-sjuttonhundratalet eller så.

Innan vi gick hemifrån googlade vi för att se om det fanns något bra café eller ställe att äta på i krokarna. Fick bara en enda träff - Karl o Krisitinas café, så vi gick dit.

Det visade sig vara ett ganska nyöppnat gulligt litet trädgårdscafé precis vid Pungpinetorpet, tvärsöver vägen där den gamla krogen låg på 1700-talet.

Kvinnan som driver cafét bor i torpet på gården och när hon öppnade stället i somras hade hon trott att det kanske skulle dyka upp på sin höjd tio fikasugna damer eller så, men så kom det nästan tvåhundra så det blev lite av en succé.

Det är det knäppa när man kommer ut till radhus- och villaområdena en bit utanför stan. Det är så himla tomt. En massa folk som bor där men i många områden ändå inte ett enda café eller ställe att träffas på i sikte. Tur att det finns dem som försöker ändra på det i alla fall.

Vi slog oss ned vid ett av borden under tak och bestämde oss för att vi gillade stället ganska omgående. Sen åt vi rotfruktsoppa, drack kaffe och pratade om livets betänkligheter.

Och så promenerade vi lite bland husen i Pungpinan innan vi gick tillbaka genom Enskededalen och tog tunnelbanan hem från Kärrtorp.

Summa summarum - Pungpinan verkar vara ett helt okej område i utkanten av Enskede precis intill Skarpnäcksfältet. Lite långt till närmsta tunnelbana och ganska folktomt i och för sig, men fint initiativ att öppna Karl o Kristinas. Om inte annat kan man ju åka dit och fika!

3 år och tre stycken november.

Ny månad och ännu en gång dags att titta tillbaka på vad jag hade för mig just den här månaden varje år tre år bakåt i tiden.

Kan på allvar inte förstå att det redan är november, det var ju precis sensommar och nu blir det plötsligt mörkt klockan fyra. Men men, nu kör vi.

I november för ett år sedan

Åkte jag långt ut på landet en helg för att fira Johanna och hennes lilla Edward som hade 30 + 1 årskalas.

Fick jag nog av allt som var trångt och obekvämt och gick all-in för klänningen som plagg resten av graviditeten.

Åkte jag upp till norrland en helg och drack kokkaffe hemma hos mormor och morfar.


I november för två år sedan

Gick jag på barnrättskonferens på slottet och hamnade i samma workshopgrupp som prins Daniel. Lite mallig (jag alltså, inte prinsen).

Stod det en bukett blommor och väntade utanför min dörr en dag när jag kom hem.

Såg jag ut som en riktig rumpnisse en söndag när jag och Andreas gick på skogspromenad i Mälarhöjden.

I november för tre år sedan

Gick jag på Helenas och Lenas födelsedagsfest och dansade på Soap Bar en lördag.

Packade jag ner alla mina saker i flyttkartonger, och sen lämnade jag Solna och flyttade till söder.

Var den här, den här och den här mina topp tre mest spelade låtar på Spotify.