I söndags när jag och Andreas hade klivit av bussen på centralen och tagit våra väskor kom det fram en tant och frågade hur man går till tunnelbanan. Trots att hon bott i Stockholm i 70 år, ursäktade hon sig, hade hon inte lärt sig hitta från Cityterminalen till tunnelbanan. Tacka för det, tänkte jag. Jag hittar knappt heller bland alla ombyggnationer, rulltrappor och gångar. Centralen är inte min plats att vara på, helt enkelt.
Vi erbjöd hur som helst att hon kunde gå med oss eftersom vi ändå skulle åt det hållet. Så kunde vi visa vägen. Som ni kanske vet är det ju en ganska bra bit att gå, så det blev en ganska lång promenad med vår nyfunne vän innan vi kom fram till spärrarna. Tanten hade ganska många och tunga väskor och Andreas erbjöd sig så klart att bära dem vid de svåra momenten, som i rulltrapporna. Det var när vi stod i rulltrappan på väg ner mot tunnelbaneplanet som jag vände mig om och upptäckte det. Där några meter längre upp i rulltrappan stod Andreas och tanten och pratade och skrattade för fullt. Och det var då jag kom på det, alla killar som jag har varit tillsammans med kommer nästan ofattbart bra överens med tanter. Tanterna älskar dem, så är det bara. Och jag brukar, precis som nu, omedvetet dra mig undan något när en främmande tant kommer fram eftersom jag lärt mig att jag ändå förr eller senare hamnar lite i periferin.
När tanten hade gått och tackat tusen gånger för att vi var så trevliga och hjälpsamma (fast hon tittade mest på Andreas) kunde jag inte låta bli att undra hur jag kommer in i sammanhanget, dvs. vad är det egentligen hos mig som drar åt sig dessa tantmagneter? Och det enda jag kunde komma fram till är att jag kanske själv påminner om en tant. Jag och Andreas kom efter mycket noga resonerande fram till följande fem saker som jag har gemensamt med en tant:
- Jag bär alltid en liten kam med mig i handväskan och kammar mig så fort jag får tillfälle (typ).
- Jag blir lycklig av att dricka kaffe ur småblommiga kaffekoppar och drömmer i hemlighet om ett lantligt kök med en vit gammal träsoffa iklädd något smårutigt eller blommigt tyg.
- Jag bär blommiga och prickiga kjolar alltsom oftast nu för tiden (tja, nästan i alla fall).
- När jag ska resa bort packar jag alltid en ordentlig väska (oavsett längd på resan) och förväntar mig att det ska dyka upp någon ung man som kan bära den åt mig.
- Jag har en bild på två tanter på mitt kylskåp.
3 kommentarer:
gulligt inlägg, tant emma.
Haha! Tanter är underbara, och jag har alltid älskat tantstilen. När folk kommer hem till mig brukar de säga att det ser ut som om en gammal tant bor här, eftersom jag fullkomligt älskar gamla fyrtiotalsmöbler, lampor med plyschskärmar och fransar och glasskålar som man kan ha hårda karameller i, samt har blommiga kaffekoppar och spetsgardiner i köket. Och sedan har jag en massa, massa, massa pråliga guldramar i hallen med gamla svartvita foton i. Ja, det ser ut som om en tant skulle bo hemma hos mig, och inte en 30-årig ung kvinna med ett litet barn. Men det är roligt att chockera människor litegrann. Det hade de aldrig trott om mig. ;)
Du har en alldeles underbar blogg, Emma. Du skriver så härligt och jag läser den varenda dag:) Jag tycker vi borde ses nästa gång du kommer upp till Umeå igen!
Ta hand om dig. Kram /Matilda Vikström
Åh, jag blir så himla glad Matilda! Och klart vi måste ses nästa gång jag kommer upp, eller om du har vägarna förbi Stockholm. Kram!
Skicka en kommentar