men inspirationen försvann någon gång under fredagskvällens nyhetsrapportering. Och kvar blev en massa tankar som snurrar och en dålig känsla som fastnat någonstans långt nere i maggropen. Och jag tänker på att min lust att skriva och berätta snart kommer tillbaka igen, men det gör inte de som drabbades. Och det händer hemska saker och människor mördas runtom i världen varje dag, jag vet. Men nu är det nära och lite enklare att ta in. Min låtsasbror var där. Inte på ön, men i Oslo. Och det är så överjävla fruktansvärt alltihopa och samtidigt så ofattbart. Jag tänker på och känner med alla dem som drabbats och deras anhöriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar