En söndagsuflykt.

Jag är ju inget stort fan av vintern. Men när det är riktigt kallt och solen gnisstrar mot snön och man får gå in och äta minisemlor i en varm stuga någonstans precis innan tårna frusit till is, då kan till och med jag tycka att vintern har sina poänger.

I lördags åkte vi på utflykt till Herrängen. Vi promenerade upp och ned bland husen, kollade in Långsjön och sen hängde vi lite på Herrängens gårdscafé. Jag gillade Herrängen direkt, och när vi kom till caféet och det visade sig att de hade minisemlor, då blev jag faktiskt lite kär.

Fast hade ingen kamera med mig, så jag tänkte att vi tittar på min söndag istället. Då tog jag och Andreas nämligen på oss våra snyggaste långkalsonger och satte oss på en buss mot Nacka

Vi skulle möta upp de här tre.

Andreas hade sina skidor med sig.

Och de andra ställde sig i kön för att hyra.

Vi gjorde upp om när vi skulle mötas upp och fika och andra viktigheter.

Och sen gav vi oss ut på isen och i skidspåret.

Guicho var mest pepp av oss alla och åkte både skridskor och skidor.

Jag tog en promenad med vagnen och gick omkring och log mest hela tiden. 

Albin passade på att sova hela promenaden. Han verkar älska att ligga nedbäddad i vagnen när termometern visar lite lägre grader, kan sova flera timmar i sträck vilket han annars aldrig gör på dagarna. Det var likadant när vi var uppe i norrland över julen. 

Jag tog cirka tusen bilder och dog lite över hur fint det var.

Spanade lite på den här herren också, i och för sig.

Lite senare dök Jessica upp dessutom, i fin röd halsduk och allt.

Elina, Jessica och Guicho.

Sen gick vi in i Hellasgården, värmde barnmat och drack kaffe.

Och så var det med den utmärkta söndagen.