Nu är jag hemma i Stockholm igen, och på tal om något helt annat än norrländsk granskog och krokiga sjöar så såg jag intervjun med Leif GW Persson och hans dotter i Skavlan i fredags och kunde inte låta bli att reagera på hur han svarade på frågorna om hur han var som förälder. När det kommer till uppfostran av sina barn hade han "den goda smaken att hålla sig därifrån" eftersom det insåg han tidigt att "hans fru var långt bättre på" och som pappa var han "snäll och hygglig men frånvarande" för han var ju så "upptagen av sig själv".
Han tror att han är en bättre morfar än pappa, men han är inte barnvaktstypen. Han har faktiskt aldrig suttit barnvakt, möjligtvis "åt sina egna barn någon gång kanske".
Det var en intressant intervju, och det var ju inte bara GW, hans dotter och publiken hjälpte ju absolut till att spä på bilden av GW som den lite lustiga men ack så frånvarande pappan. Så visst var det underhållande. Men det är ju liksom just det som är grejen, att det blir underhållning, och att alla tycker det är roligt.
Föreställ er en kvinna svara om sin roll som mamma på samma sätt som han gjorde. Det hade varit fullkomligt otänkbart. Och jag lovar, ingen hade skrattat.
Hade tänkt skriva ett inlägg om det, men så gick jag in på Underbara Claras blogg precis och såg att hon ju redan har skrivit om saken. Så gå in där och läs mer istället.
1 kommentar:
Håller helt med dig Emma - och med byta-kön-hypotesen blir det ju väldigt tydligt. Såg LGWP i Veckans Brott igår också och han är säkert otroligt bra på det han gör, men hade det varit tänkbart med en fet, sur, trött och snäsig kvinnlig expert vecka efter vecka på bästa sändningstid? Tror inte det va. Hälsningar Kerstin S
Skicka en kommentar