Nu har jag varit mammaledig med Albin på egen hand i en vecka lite drygt. Och det är så häftigt hur mycket jag har lärt mig om honom bara den senaste veckan.
Jag har blivit bättre på att tyda de små nyanserna i hans uttryck och på att skilja mellan när han är missnöjd, när han är hungrig eller när han bara är trött. Albin gråter i princip aldrig (förutom igår då han fick tremånadersvaccin vilket var lite av en pärs) utan uttrycker sig istället genom sitt kroppspråk (yviga gester och tydliga ansiktsuttryck) och genom att "prata". Till och med när han är arg eller bara lite missnöjd uttrycker han det genom att prata/göra volkalljud, bara i lite molligare tonarter än när han är nöjd eller glad. Som när han sitter i babysittern och inte vill sitta där längre, då tittar han på en med missnöjd eller bedjande min och gör små arga ljud. Och fattar man inte vinken, då tar han i med både armar och ben och nästan slänger sig ur babysittern.
Något av det bästa som finns är att ligga på sängen och prata och skratta eller stå framför spegeln och prata med sin egen eller min spegelbild.
I förrgår blev han tre månader (tre månader!) och man trodde knappt det var möjligt att känna så här mycket, men han blir verkligen bara finare och finare för varje dag som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar