En bussresa bort från sista stoppet på röda linjen.

När jag slog på teven imorse satt Elsa Billgren i tv-soffan och pratade om sin passion till vintageklänningar bland annat. Hon berättade om sin klänningsamling och när Linda Isaksson, som intervjuade henne, frågade hur hon får plats med allt och undrade om hennes man kräver att en gammal klänning åker ut för varje ny klänning som hon kommer hem med, svarade Elsa att han samlar på andra saker som får ta utrymme, att man tar plats på olika sätt och att man får ge varandra utrymme till sin passion, helt enkelt.

Jag tyckte det var så bra sagt.  För det är ju verkligen så. Det måste man göra. Ge sig själv och den man lever med utrymme till sin passion.

Och sen kom jag att tänka på att en av mina passioner är att upptäcka och förälska mig i nya platser. Jag älskar känslan av att upptäcka en ny plats som vid första mötet liksom får mig att bara gå omkring och le. På allvar alltså. Jag blir kär i platser. Det kan vara ett café, en bar som jag inte har upptäckt förut, en mysig gata, en stadsdel eller ett större område någonstans. Och när det väl händer är det precis som när jag blir kär och då vill jag helst av allt bara åka dit och vara där så ofta jag kan.

Okej, och det här låter kanske lite märkligt. Men min nya förälskelse är Herrängen.

(Jo, alltså det ligger i Älvsjö. Inte i Paris. Inte i New York. Inte i en pittoresk vacker gammal stad utanför Kapstaden i Sydafrika. Utan i Älvsjö, en bit bortanför Fruängen. Sista stoppet på röda linjen ni vet. Men i alla fall).

Det ser ute lite grann så här med färgglada hus som ligger ganska tätt inpå varandra längs med slingriga och backiga små vägar när man kommer en bit upp på höjden. 

Och med en sjö längs ned som man kan promenera runt eller åka skidor och skridskor på. 

Jag tycker det är så himla skönt att komma hit ut. Inte så fasligt långt bort från stan men ändå så lugnt och stilla, som ett litet mysigt samhälle, utan en massa stora vägar och bilar som stör. 

Ja, så att man mest går omkring och känner sig glad hela tiden.

Albin.

Vi åkte hit ut idag och tog med oss Guicho och Elina som ville åka skridskor.

Anderas och Albin.

Och så hängde vi på mitt nya favoritcafé som ligger i ett gammalt trähus precis vid Herrängens gård bara en bit upp från sjön där man kan äta minisemlor och värma barnmat och låtsas att man bor här. 

Jo så nu vet ni, det är liksom sånt här som får det att pirra i min mage just nu.