I onsdags tog jag och Albin tvärbanan hela vägen till Hammarby sjöstad. Vi skulle hem till Lena och Filip för att baka lussekatter.
Lena hade tagit på sig finförklädet dagen till ära.
Och Filip hade smörkniven rätt i mun.
Först ställde vi upp alla ingredienserna på bordet och tog tvåhundra bilder på ett ungefär. Sånt man alltid gör när man ska baka, ni vet.
Ändå kom saffranspåsen inte med på bild, hur är det möjligt?
Sen satte sig Albin tillrätta i barnstolen.
Och jag lade på mitt bästa leende.
Och så rörde vi ihop degen.
Drack årets första glögg.
Med lingonsmak.
Och åt mandariner. Så klart! Inget julbak utan mandariner.
Efter en timme eller så såg degen ut ungefär som när vi lade den under en bakhandduk fast betydligt större.
Och nu kanske ni tänker att det är väl självklart att den gjorde det. Men det är det inte.
Sist vi skulle baka missade vi nämligen en liten (
oväsentlig) detalj när jästen smulades ner i degspadet. Så när vi satte degen på jäsning, tog en promenad och kom tillbaka igen en timme senare var den lika liten som innan.
Tillägas bör dessutom att jag nog inte en enda gång som jag kan minnas har bakat lussekatter utan att de slutar som torrbullar (ja, jag har haft Kesella i degen).
Så man kan säga att det är lite av ett mirakel att lussekatterna var så här fina när de kom ut ur ugnen. Och dessutom smakade gott!
Tummen upp på det tyckte Lena.
Medan jag gav Albin en segerpuss av lycka. Nu kan julen börja!
Älskar föresten att det är december. I söndags bjöd vi in till glögghäng hemma hos oss och nu väntar en enda lång månad av glöggdrickande, pepparkaks/ädelostfrossande, adventshäng och middagar att se fram emot innan vi tar vårt pick och pack och åker upp till Norrland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar