Det här med att inte kunna promenera runt halva stan.

Det jag tycker är absolut svårast att anpassa mig till i graviditeten är att jag inte längre kan promenera hur som helst som jag brukar göra. Jag älskar ju att promenera. På helgerna kan jag ägna hela lördagar och söndagar åt att bara gå och gå runt halva stan i flera timmar. Det finns inget bättre och det finns liksom ingen gräns för hur långt jag kan gå. Fram till för ett par veckor sedan har det ändå fungerat ganska så bra. Jag har inte promenerat runt halva stan i och för sig, men jag har ändå kunnat fortsätta gå på hyfsat långa promenader. Har fått dra ner lite på tempot och fått håll ibland så att jag måste stanna och vila, men aldrig så att jag inte har kunnat promenera vidare sen.

Men sista månaden har jag börjat få alltmer sammandragningar. Från början var det mest på kvällarna, och då gjorde det inte så mycket. Jag fick helt enkelt anpassa mig efter det och istället passa på att ta promenader på dagtid på helgerna. Det har inte varit jättesvårt med tanke på att det ändå har varit bäcksvart på kvällarna när jag kommit hem från jobbet. Men nu har sammandragningarna börjat komma lite när som helst under dygnet, när jag går till bussen på morgonen, framför datorn på kontoret mitt på dagen, på kvällarna hemma i soffan, när jag rör på mig, när jag sitter stilla.

Och det är bara så himla frustrerande.

För det är ju vår och allt och jag vill liksom bara vara ute i solen och gå runt i stan och titta på människor och på hus och gator, stanna och dricka kaffe, promenera vidare, sitta i en kullerstenstrappa och äta glass, promenera lite till. Men så ger jag mig ut på en promenad och tänker att nu då, nu kanske det går, och efter tre sekunder måste jag stanna och sätta mig på en parkbänk.

Idag är jag glad ändå, för idag gick det faktiskt hyfsat bra. Vi tog en promenad längs vattnet i solen och fick visserligen stanna och vila nästan direkt och gå i snigeltempo ganska så ofta, men det gick. Så snälla håll tummarna nu för att det inte blir värre. För det hade varit så himla fint om jag kunde få ta mina promenader i vår.