Jo, det är så här att jag har en sak att berätta.

Jag har funderat ett tag på om jag ska berätta det här på bloggen eller inte.

Men så har jag till slut kommit fram till att den här bloggen handlar ju faktiskt om mig och mitt liv. Och den här saken som jag har tänkt att jag ska berätta är ju liksom något av de största som har hänt mig, och något som jag tänker på ungefär två hundra gånger om dagen. Så om jag inte berättar känns det liksom lite svårt och konstigt att fortsätta skriva här.

Och sen, efter att jag kommit fram till det, har jag även funderat lite på HUR jag ska berätta det. Typ tänkt att jag kanske inte ska göra en så stor grej av det hela, utan bara nämna det i en bisats eller så.

Men så slog det mig idag att det blir ju bara så himla fel. För det här är ju faktiskt så långt ifrån ”bara en bisats” som något kan bli.

Så för er som inte redan vet. Vet ni vad?

Om allt går som det ska (för sånt måste man inflika när man pratar om stora saker) händer det något så himla himla fint alldeles i början på juni. För då ska jag och världens finaste Andreas ha barn!

Jag går typ sönder lite av lycka när jag tänker på det.