Alltså, den här killen!

En söndagkväll för 3-4 veckor sen eller så ringde jag till min kompis Ida. Ida har en bebis som är nästan exakt en månad äldre än Albin. Hon svarade inte, men ringde tillbaka någon timme senare och berättade att hon inte kunde ta det tidigare eftersom hon höll på att lägga Agnes. Och så kom det fram att hon brukar lägga henne vid åttatiden varje kväll.

Till saken hör att vid den tidpunkten var det en undantagskväll om Albin somnade före klockan elva, ibland var han vaken ändå till klockan ett. Vi hade fått lära oss på bvc att barn inte har någon dygnsrytm förrän de är 3-4 månader, så vi hade tagit kvällarna och nätterna lite som de kommer och inte direkt ansträngt oss för att skapa några läggningsrutiner. Men på sista tiden hade kvällarna alltmer börjar bli ett enda långt amningsmaraton med en hyperaktiv bebis som hade svårt att komma till ro.

Och det var väl ungefär där och då som jag bestämde mig för att det var dags för oss att införa lite nya kvällsrutiner här hemma.

Så jag började lägga Albin ungefär samma tid varje kväll. Det kändes onödigt att sätta ribban för högt till en början, så den första veckan hade jag som ambition att han skulle somna innan klockan tio.

Det gick till så att jag bytte blöja och tog på Albin pyjamas, släckte ned lite i sovrummet för att sedan amma, ligga kvar på sängen, amma lite till, ligga kvar, amma ännu lite till, tills han till slut kom till ro och somnade. Ibland tog det en kvart, ibland två timmar. Då lyfte jag över honom till hans egen säng. Men efter ett tag har jag upptäckt att det oftast räcker att amma kanske en eller max två gånger, och har han inte somnat då lägger jag över honom i hans egen säng ändå, sitter sedan kvar en stund tills han kommer till ro och somnar.

Och hör och häpna, nu somnar han vid åttatiden nästan varje kväll!

Albin blir trött tidigare på kvällarna och vi har blivit bättre på att lägga märke till hans signaler. Knepet är (surprise!) att lägga honom innan han blir övertrött och kommer in i sitt hyperaktiva tillstånd.

Och alltså, jag är så himla imponerad av oss själva och den här killen! Albin sover mycket bättre på nätterna, och jag har fått tillbaka den berömda egentiden på kvällarna. Peppar peppar ta i trä, hoppas hoppas att det håller i sig.