Fem saker jag ser fram emot just nu.

1. Att Elina kommer hem från Guatemala snart. Mindre än en månad kvar nu!

2. När vi får flytta in i vår nya lägenhet, längtar så jag dör faktiskt (dessutom kommer jag ha gångavstånd till damen på bilden ovanför).

3. Gå och se den här filmen på matiné i helgen. Jag går jättesällan på bio, inte för att jag inte tycker om att se film egentligen utan mest för att jag tycker det är så osocialt och jag vill liksom inte att spendera en hel kväll med att sitta tyst i en biosalong. Men eftermiddagsbio är perfekt, tycker jag.

4. Ta långledigt och åka till Gotland över en helg och lite till.

5. Att det blir vår snart så att man kan sitta på en filt i gräset och ha det lite mer så här om dagarna.

Om jag någonsin blir en sådan där som bakar.

Jag har sprungit runt halva söder ikväll.

För att få tag på den här!

Jag kom hem efter en utemiddag med Jessica för en stund sedan och drabbades av plötsligt och akut semelbegär. Gick till närbutiken för att till min stora besvikelse upptäcka att semlorna var slut. Nu har jag sprungit runt halva söder innan jag till slut fick tag på en.

Och på riktigt. Semlan, det finns inget som slår den! Inte ens Ben&Jerry's Cherry Garcia.

Om jag någonsin blir en sådan där som bakar, kommer jag bara baka semlor.

Ditt kompetenta barn.

Jag har tänkt ett bra tag nu att jag ska börja läsa någon bra bok om barns utveckling, föräldrarollen, värderingar och förhållningssätt och sånt där som jag tycker är viktigt, ni vet. Så i söndags gick jag och Andreas till bokhandeln och köpte på oss ett helt gäng med böcker.

Det var särskilt en bok som stod högst upp på inköpslistan. Jag har nämligen blivit tipsad om en och samma bok av typ alla jag har frågat; Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. 

Han är familjeterapeat och ifrågasätter många traditionella uppfattningar och värderingar inom barnuppfostran (ogillar verkligen ordet uppfostran föresten, det låter så trångsynt 1800-tal). Och så skriver han ett helt kapitel om självkänsla och självförtroende, om skillnaden på erkännande och bedömning, och kort och gott om betydelsen av att ”bli sedd”. Jag blev så klart tvungen att hoppa till det kapitlet direkt!

Har inte kommit så långt än, så tänkte berätta mer sen. Men nu ligger i alla fall Iphonen kvar i väskan när jag åker tunnelbana, och i smyg önskar jag att jag hade en timmes resa till jobbet igen så att jag hinner läsa mer. 

Finns det föresten fler bra böcker på samma tema som man bör läsa?

Jag har blivit med slott!

Ni vet det där som jag har ägnat ungefär fyra timmar varje söndag de senaste tre månaderna. På söndag tänkte jag göra något helt annat, faktiskt.

För igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hem. Och ursäkta kanske världens klyschigaste mäklaruttryck nu, men det är liksom den finaste kombinationen av moderna inslag och gammal 20-talscharm med trägolv och takrosetter. Och jag skulle typ kunna bo i badrummet. Bara en sån sak.

Vårt slott alltså!

Veckans händelse!

Min navel har försvunnit! Bara så där.

Magen växer ju hela tiden så klart, men ser ju mig själv varje dag så märker knappt av någon förändring. Men det här var något nytt! Från att sett ut precis som vanligt har naveln nu utan förvarning och inom loppet av bara en vecka nästan försvunnit. Mycket märkligt.

Såpbubblor som poppar.

Nu är jag halvvägs in i graviditeten och snart snart kommer man nog kunna känna rörelser
och sparkar, även från utsidan.

Nu känner jag bara små små rörelser där inne, som såpbubblor som poppar ungefär.  

Hej 2012 och nytt år, nu tittar vi tillbaka på vad som hände 2011.

När ett nytt år precis har börjat ska det ju lovas inför det nya som kommer, och summeras och återblickas på det som har varit. Det här med nyårslöften är inte riktigt min grej, men tillbakablickar, summeringar och bilder hör ju lite till mina favoriter. Så nu tar vi en titt på vad som hände 2011 tycker jag.

Januari

Året började med att vi drog ihop till en hej dundrandes nyårsfest. Var? Hos Helena på Lilla Essingen så klart, där nya år brukar kalasas in. Resten av månaden måste jag ha varit bakis, för jag har knappt en endaste bild från januari förutom från en söndag som dokumenterades med min mobilkamera och ägnades åt möbelshopping, svanskådning och söndagsfika hos Ankie och Johan.

Februari

Så blev det februari och det var ungefär som februari brukar vara, snöigt och kallt alltså.  Vi gömde oss inomhus, spelade backgammon och biljard, drack rödvin, och smidde hemliga planer för våren på Vapiano. Februari var också månaden då jag sa tack och hej för mig och bytte arbetsgivare. Efter en hejdans massa år i offentlig sektor tog jag steget och började för första gången jobba privat. Ja, om nu inte tidsbegränsade sommarjobb och pizzeriaknäck ska räknas förstås.

Mars

I mars kom så till slut våren och värmen till Stockholm. Jag och Andreas promenerade runt halva stan på helgerna och satt i solen vid Nytorget och drack kaffe så ofta vi bara kunde. Nu kunde man börja drömma om gröna gräsmattor, picknickfiltar och rosévin på riktigt.

April

Sedan blev det april och det var månaden då jag jobbade alldeles för mycket. Som tur var fyllde jag även år där någonstans i mitten och fick vila upp mig med lite spabubbel och doft av hav. Sedan tog vi långledigt från jobbet och svettades in våren i ett 25 grader varmt och soligt Prag istället.

Maj

Så blev det maj och jag och Helena införde en massa nya traditioner - som frukosthäng och torsdagstapas till exempel. Båda traditionerna höll i ungefär en vecka, men var mycket trevliga och borde återupptas per omgående! Nu var det Andreas tur att fylla år dessutom, vi firade med tårta, gasballonger och favoritön i skärgården.

Juni

Juni var månaden då jag startade den här bloggen, eller ja, då den blev offentlig i alla fall. Det var månaden då uteserveringarna och picknickfiltarna kunde invigas på riktigt, och då jag mest satt uppe i mitt fönster om nätterna, drack rödvin och drömde om stora klockor som slår, norrländsk granskog och kokkaffe.

Juli

Och så blev det då till slut juli, den där månaden som är helt omöjlig att summera i tre bilder och som helst av allt kunde få vara för alltid. Juli spenderades i norrland, på favoritön i skärgården, i sommarstugan vid havet, och till sist på fina fina Gotland. Och de få dagar som jag var hemma i Stockholm lyckades jag till och med pricka in Elina som var hemma i Sverige på snabbvisit, kunde inte bli mycket bättre faktiskt.

Augusti

Så blev det augusti och jag och Andreas hade bästa semesterveckan på Gotland. Men så kom till slut den där dagen då det var dags att packa väskorna, kliva ombord på färjan mot Stockholm och ställa väckarklockan tidigt en måndagmorgon. Jag skrev höstlistor och gick på parkteatern men önskade mest av allt att tiden skulle spolas tillbaka några veckor och sedan stanna där. Fast så blev det förstås inte. Men augusti blev ju bra ändå till slut, Magda bjöd in till 30-årskalas, Linda och Fredrik gifte sig och alla var tillbaka i stan igen så man kunde träffas på uteserveringar och dricka vin efter jobbet.

September

I september bjöds det in till kalas och festligheter lite varstans faktiskt. Vi ordade fruhippa för Linda, gick på hemmafester, och jag kände mig lite som en 75-årig fredagstrött tant framför stora scenen och Håkan Hellström på Gröna lund i sällskap av cirka tio miljoner skrikande 15-åringar.

Oktober

Första helgen i oktober packade jag necessären och åkte på "mini-semester" till Kungsholmen, min mamma och Anders var i stan och lånade min lägenhet. Det var nästan sommarvärme i luften igen, så att man kunde sitta intill en husvägg och äta frukost och ta av sig jackan utan att frysa. På söndagen hände det där stora som satte sin prägel på restan av månaden och hösten. Det var dagen då jag och Andreas fick veta att vi väntar barn. Oktober var månaden då Jessica fyllde 30, jag åkte på utflykt till en plats där gatorna hade namn efter svampar, blev hooked på allt som innehåller tomater och sov mer än aldrig förr. Men också månaden då jag kunde dra upp rullgardinen, titta ut på en regngrå blåsig vanlig jäkla tisdag och bara le.

November

Så blev det november och det var familjen och släktens månad. Det firades 30+1-års dag, och nästan hela familjen kom till stan för att samlas och kalasa ute på landet. Jag och Andreas åkte upp till Kroksjö över en helg, drack kokkaffe hos mormor och morfar och lekte med  grannkatten som kom på besök.  November var månaden då vi äntligen "fick" berätta för familjen och några av de närmsta vännerna. Vi sprang på lägenhetsvisningar nästan varje helg, och resten av tiden sov jag mest hela tiden faktiskt.

December

Sen kom december och drömmen om (och jakten efter) det där slottet fortsatte. Så blev det jul till slut, jag åkte upp till familjen i norrland, träffade en kär gammal högstadiekompis, gick på långa vinterpromenader, men gjorde mest av allt ingenting särskilt alls om dagarna. Och på självaste julafton hände det där stora ni vet, när Ludwig kom till världen och jag blev Umeås stoltaste faster.

Och det var mitt 2011 som jag minst det, på ett ungefär.