En måndag vid havet på Eköns camping.

I måndags när vi åt frukost kom vi på att vi borde åka på en utflykt någonstans. Så det gjorde vi.

Vi åkte cirka en mil österut. För där fanns ju havet! 

<3

En himla massa husvagnar var det.

Jag har nog aldrig varit någon campare. Men så här skulle man ju kunna tänka sig att ha det i och för sig.

Det var mest klippbad men vi hittade en liten strandplätt där vi slog oss ned. Inget emot klippor eller så, men med ettåring är det inte det bästa alternativet.

Jag kände havsvindarna och blev på utmärkt strandhumör med detsamma!

Det fanns en himla massa sten.
.

Till Albins stora förtjusning.

Man fick lägga stenar i skorna så att de inte skulle blåsa bort.


Och så var det världens bästa badbrygga! Där man går i är det nämligen inte så där djupt att man tvingas doppa sig helt och hållet med detsamma som det brukar vara när man kliver i från bryggan. Utan man når botten och har vatten strax ovanför midjan ungefär, precis lagom för att man ska få bryggans hjälp att passera den där delen som brukar vara jobbigast att doppa när man går i från land, men sen kan man doppa sig helt och hållet i sin egen takt. Dessutom var det ljummet vatten och rejält med vågor trots ganska nära land, så kändes som man var i medelhavet eller så.


Albin sov i nästan två timmar (det måste varit den friska havsluften!) så vi passade på att läsa i våra böcker. Det är en av de bästa sakerna med den här sommaren, att jag har tagit mig tid att läsa.

Man kunde promenera längs med strandkanten förstås. Alltså de här två. <3

Och springa!

Och spana på fåglar.

En alldeles utmärkt dag vid havet. Vi bestämde oss för att åka tillbaka redan dagen därpå. 

En bilresa från Valdemarsvik till Stockholm och tillbaka.

Så här såg jag ut i lördags när jag vinkade hejdå till Andreas och Albin, och gav mig iväg på en bilresa mellan Valdemarsvik och Stockholm för att lämna tillbaka en bil och låna en annan.

Det kanske kan verka lite märkligt att se fram emot att ägna nästan hela dagen åt att sitta i en bil när det är strålande sol och minst 27 grader varmt ute. Men jag var så himla pepp på denna bilresa. Sån himla lyx alltså att få köra bil och bara vara helt själv med sina egna tankar en hel himla dag. Dessutom känner jag mig av någon oförklarlig anledning så vuxen när jag kör bil. På ett bra sätt. Vuxen och fri liksom. Kände mig lite som Thelma och Louise där jag drev fram längs motorvägen minus att jag inte "flydde" från någon tröttsam man, inte sköt sönder däcken för någon slemmig lastbilschaufför och inte mördade en potentiell våldtäktsman. Och så den lilla detaljen att jag körde Toyota respektive Volvo och inte nån himla Thunderbird (ja, jag googlade bilmodellen) men ändå.

Ägnade hur som helst nästan hela resan åt att maratonlyssna på P1 Sommar. Hann med Peter Wolodarski, Liv Strömqvist, Maja Ivarsson och Maria Sveland. Gillade alla, men kanske Liv Strömqvist mest om jag måste välja. Har även lyssnat på Leo Razzak sedan dess och kan inte sluta tänka på kontrasten mellan Wolodarskis och Razzaks berättelser och vilken betydelse ens familjesituation och sociala bakgrund verkligen har.

Nu är jag tillbaka på Andreas familjs sommarställe utanför Valdemarsvik. Vi hade tänkt spendera en vecka här, men vill liksom inte åka härifrån. Så vi bara förlänger och förlänger. Snart har vi varit här i nästan tre veckor, minus någon dags snabbvisit i Stockholm och Nora. Jag har varit lat med kameran men det kommer nog lite bilder senare.

Hoppas ni har det fint och hej så länge!

En helt himla vanlig torsdag i juli.

I torsdags åkte vi på utflykt till Långsjön. Vi skulle titta på ett hus i krokarna, och passade på att bada och ha picknick. 

 Först åkte vi buss en stund.

Jag var ståtlig i hatt.

Så klev vi av och promenerade ned till vattnet.

Fick gå på en fin och lummig stig bland träden.

Och så var vi framme och slog oss ned i gräset.

 

 Åt glass.

Blev blöta i håret.

Och tittade upp på trädtopparna.

En helt himla vanlig torsdag på en filt vid vattnet. Det jag tycker om som allra mest med sommaren i Stockholm.

En söndag och ett trädgårdskalas.

Hej, nu är vi i norrland och hälsar på min familj.

I söndags bytte vi om till våra bästa kalaskläder för att gå på trädgårdskalas hos min bror Johan och hans flickvän Elin som båda fyller år i sommar.

De har ju flyttat till hus dessutom, så det ville vi förstås spana in.

Här är det ena födelsedagsbarnet.

Och här är det andra.

Det bjöds på alldeles utsökt hemmagjord smörgåstårta.

En himla massa gosaker.

Och jordgubbs- och kiwisaft!

Vi hade med oss presenter förstås.

En bok om växthus.

Och tomatplantor.

De fick flytta in bland de andra tomaterna intill husväggen.

Vi hängde i Johan och Elins fina uterum.

Och Albin och Ludvig lekte i gräset. Så roligt att se att de är ganska så nyfikna på varandra, trots att de är så små fortfarande. Om ett år eller två kommer de nog kuta runt ihop som två vilda kusiner!

Här är hela kalastruppen samlad (minus jag själv då).

Bra trädgårdskalassöndag.

Finbesök i skärgården.

I fredags kom Elina och Guicho och gjorde oss sällskap på Utö. De stannade över helgen och bodde med oss. Vi hade himla tur med vädret så att man kunde bada både på lördagen och söndagen. Vi spelade tennis, grillade och satt uppe på kvällarna och drack vin och åt ost.

Jag älskar verkligen livet där ute. Att komma bort från stan, att höra ljudet från packmoppar men nästan inga bilar, att det är alldeles tyst när man vaknar på morgonen, att borsta tänderna och titta ut på skog genom badrumsfönstret, att ha fönster i alla väderstreck och följa hur solen rör sig runt huset och letar sig in från olika vinklar under dagen. Att ta joggingrundor på grusvägar och ta cykeln in till "Gruvbyn" för att handla färskt bröd. Att laga mat och sitta uppe på kvällarna och dricka vin och spela kort efter Albin har somnat.

Hoppas vi kan åka tillbaka nästa år igen. <3

Lägenhet eller hus?

Under veckan på Utö fick vi ju smaka lite på det här med vad det faktiskt innebär att kunna öppna altandörren och låta Albin krypa rakt ut. Bara så där. Inte krångla med en vagn som ska ner i en alldeles för liten hiss, inte packa skötväskan och tänka på vad vi kommer behöva den närmsta eller de närmsta timmarna som vi tänker spendera utomhus i lekparken, eller på promenad, eller på en filt i gräset. Utan bara öppna dörren och gå ut.

Albin verkade på riktigt stortrivas i skärgården. Och han verkade älska att kunna gå ut så enkelt, att klättra upp och ned för altanen, och att ha en stor himla gräsmatta och tomt att utforska. Eller bara en sån sak att vi varje kväll på några minuter kunde fylla hans uppblåsbara pool med vatten så att han fick bada. Det gör man ju inte när man bor i lägenhet. Man släpar inte ner poolen på innergården och man bär inte hinkar med vatten upp och ner för trapporna (nä, vi har ingen vattenslang) för att ordna utomhusbad i kvällssolen.

Jag blir inte riktigt klok på mina grubblerier över vad som egentligen vore bäst, att bo i lägenhet eller hus?

Det finns ju för- och nackdelar med båda så klart. Och när man är i skärgården alldeles vid havet och solen skiner och man har hyrt en gullig liten stuga för en vecka och man behöver varken klippa gräset, rensa rabatten eller lägga om taket, då är det ganska lätt att tycka att det här med hus är ju ändå himla fint och fantastiskt på alla sätt och vis.

Men sen kommer det ju en lång himla vinter. Hur mycket använder man tomten då? Och så är vi ju sådana som ändå inte håller oss så där jättemycket hemma där vi bor, utan som ger oss ut på äventyr och vill upptäcka nya platser eller kanske bara se lite människor. Och att bo i hus innebär ju längre från stan och ganska mycket tid att åka fram och tillbaka till jobbet (i alla fall i Stockholm).

Vad tycker ni? Bor ni i lägenhet eller hus med ert/era barn? Vad tycker ni är bäst och sämst med det? Hur sjutton ska man bo egentligen?