onsdag 26 september 2012

Det enda som räknas.

Vi blev inskrivna på Astrid Lindgrens barnsjukhus med Albin natten mot tisdagen. Vi är alla tre förkylda och Albin har fått hög feber, ordentlig snuva och hosta.

Plötsligt är vi inne i vår egna bubbla igen, lyssnar noga på andetag och ingenting annat än att han ska bli frisk snart räknas. Det gör så ont att se honom må dåligt. Vi är så ovana vid att han gråter, och natten mot tisdagen grät han mer än att vad han har gråtit totalt sett under sina fyra månader.

Vi har fått väga honom innan och efter varje amning på sjukhuset för att se att han får i sig tillräckligt. Nästäppan och febern gör att han ammar sämre, men han äter trots allt och verkar få i sig bra med vätska. Igår var han, trots febern, ändå hyfsat pigg emellanåt, skrattade och pratade med läkaren varje gång han kom på besök.

Vi fick åka hem på permission igår eftermiddag och idag blev vi utskrivna. Albin fortsätter att äta okej och alvedon hjälper mot febern, så även om han fortfarande gråter mycket mer än vanligt verkar han må allt bättre.

Nu går vi här hemma och snörvlar allihopa, trilskas med koksaltlösning, nässug och värktabletter. Och kramar honom så mycket vi bara kan.

söndag 23 september 2012

En söndagsutflykt, trähus och nybakta bullar.

Idag åkte vi på en liten utflykt.


Till en plats som ser ut ungefär så här.

Och så här.

Vi uträttade ett lite hemligt ärende som jag kanske berättar mer om en annan gång.

Albin var med i bärselen.

Älskar att ha honom i bärselen! Man får liksom ha honom nära och gå runt och krama honom hela tiden utan att det blir så där tungt som det kan bli efter ett tag när man bär honom utan sele (han väger liksom sju och ett halvt kilo nu!).

När vi var klara med vårt ärende promenerade vi mot Stora Gungans väg.

För där ligger ju Gamla Enskede Bageri!

Så himla mysigt där inne.

Vi drack te.

Och åt vaniljbullar.

Sist vi var på Gamla Enskede Bageri var ungefär den här tiden fast förra året. Då låg Albin i magen och vi hade ganska nyss fått veta att jag var gravid.

Tänk vad hösten kan göra med en föresten. Lite snålblåst och löv som faller och plötsligt går jag mest runt och drömmer om nybakta kanelbullar och gamla trähus med kakelugn. Dags att boka en resa till Kroksjö snart tror jag bestämt.

onsdag 19 september 2012

Alltså, den här killen!

En söndagkväll för 3-4 veckor sen eller så ringde jag till min kompis Ida. Ida har en bebis som är nästan exakt en månad äldre än Albin. Hon svarade inte, men ringde tillbaka någon timme senare och berättade att hon inte kunde ta det tidigare eftersom hon höll på att lägga Agnes. Och så kom det fram att hon brukar lägga henne vid åttatiden varje kväll.

Till saken hör att vid den tidpunkten var det en undantagskväll om Albin somnade före klockan elva, ibland var han vaken ändå till klockan ett. Vi hade fått lära oss på bvc att barn inte har någon dygnsrytm förrän de är 3-4 månader, så vi hade tagit kvällarna och nätterna lite som de kommer och inte direkt ansträngt oss för att skapa några läggningsrutiner. Men på sista tiden hade kvällarna alltmer börjar bli ett enda långt amningsmaraton med en hyperaktiv bebis som hade svårt att komma till ro.

Och det var väl ungefär där och då som jag bestämde mig för att det var dags för oss att införa lite nya kvällsrutiner här hemma.

Så jag började lägga Albin ungefär samma tid varje kväll. Det kändes onödigt att sätta ribban för högt till en början, så den första veckan hade jag som ambition att han skulle somna innan klockan tio.

Det gick till så att jag bytte blöja och tog på Albin pyjamas, släckte ned lite i sovrummet för att sedan amma, ligga kvar på sängen, amma lite till, ligga kvar, amma ännu lite till, tills han till slut kom till ro och somnade. Ibland tog det en kvart, ibland två timmar. Då lyfte jag över honom till hans egen säng. Men efter ett tag har jag upptäckt att det oftast räcker att amma kanske en eller max två gånger, och har han inte somnat då lägger jag över honom i hans egen säng ändå, sitter sedan kvar en stund tills han kommer till ro och somnar.

Och hör och häpna, nu somnar han vid åttatiden nästan varje kväll!

Albin blir trött tidigare på kvällarna och vi har blivit bättre på att lägga märke till hans signaler. Knepet är (surprise!) att lägga honom innan han blir övertrött och kommer in i sitt hyperaktiva tillstånd.

Och alltså, jag är så himla imponerad av oss själva och den här killen! Albin sover mycket bättre på nätterna, och jag har fått tillbaka den berömda egentiden på kvällarna. Peppar peppar ta i trä, hoppas hoppas att det håller i sig.

onsdag 12 september 2012

Hej lugg!

Hej, jag har klippt lugg!

Tycker jag blev supertjusig och är så himla nöjd. Känner mig lite som när jag var 22.

Här kommer ett helt gäng (kanske lite suddiga) självporträtt lastade.






Vad tycks?