På Andreas lantställe.

Jag spenderade ju förra veckan på Andreas lantställe. Det ligger precis vid vattnet en bit utanför Valdemarsvik.

Vi gjorde inte så mycket om dagarna annat än att ha det bra, läsa böcker, bada, åka båt och spela kort. Jag som trodde att jag har vuxit upp i en korthajsfamilj fick klart för mig att det finns de som är snäppet värre. När det började blixtra och dundra som värst sent på kvällarna tog vi fram kortleken och spelade fyrmansvist tills det värsta ovädret hade dragit förbi. Jag och Andreas var på samma lag och mötte hans mamma och pappa. Det tog inte lång tid innan jag förstod att det finns mycket bestämda regler för hur man ska agera i olika situationer för att "spela rätt". Jag som är lite trotsig av mig vägrade så klart följa dem allihopa, men vi vann ändå. I alla fall sista kvällen!

Och så lekte vi med Totti som är Andreas föräldrars hund och kanske finast i hela Valdemarsvik och alla grannbyar tillsammans.

Bodde gjorde vi i gäststugan. Den var himla fin med somriga gardiner och söta tavlor på väggarna. Men mest av allt gillade jag figurerna som fanns lite överallt i stugan, vid fönstren, i bokhyllan, och på hyllorna på väggen.

Som en katt.

En elefant.

En sjungande kvinna och en man med dragspel. 

Och en gris.

Ja, och så den här tomten.

Fast den såg lite otäck ut. Så efter mycket noga övervägande bestämde jag mig för att det nog var säkrast att sova med ena ögat öppet.

Hej!

Åh, det här ni!

Visste ni att Säkert ska släppa några av sina låtar på engelska??? Den 29 augusti släpps skivan som heter "På Engelska" där hon har översatt och spelat in några av sina Säkertlåtar. Jag hade inte hört talas om det förrän idag då jag läste det på en annan blogg som ni hittar här. Kände att jag måste sprida denna spännande grej vidare!

Jag är nämligen så himla peppad eftersom jag tycker väldigt mycket om Säkerts låtar men tycker lite lite bättre om Annika Norlins röst när hon sjunger som Hello Saferide och på engelska, hon får liksom lite mjukare ton då.

Dessutom har Annika dragit igång ett roligt projekt för att skapa en musikvideo till låten "Får jag" som på engelska blir "Can I" och som handlar om att våga. Alla som vill kan skicka in sina historier på temat. Här får man veta lite mer om det hela. Jag tänker att det kan bli riktigt riktigt bra!

Gotland, rosévin och öronproppar.

Hej. Jag är på Gotland! Min mamma och hennes man Anders har skaffat lägenhet i Visby eftersom Anders jobbar här numera. Den ligger ganska så mitt i stan, bland alla vackra hus och rosor.

Och ändå är stranden bara ett stenkast bort. Ja, ni förstår ju hur mycket jag gillar det! Nu tänkte jag stanna här ett tag. Det är första gången jag är här, inte på Gotland men hos dem. Jag landade med flyget imorse.

Vi har tittat runt lite i stan och sedan tog vi en lång promenad längst med havet ända till Snäckgärdsbaden. Plötsligt tittade solen fram och det blev klarblå himmel och sommarvarmt.

Mamma och Anders blev så glada att de tog ett jättehopp.

Jag blev också glad men höll mig kvar på marken.

Nu ska jag hänga med dem i några dagar. Och till helgen kommer Helena, Maria och Magda och hälsar på. Sedan kommer Andreas nästa vecka, och kanske Anna-Karin och David. Jag och mamma har styrt upp en liten välkomstpresent till alla som kommer på besök i sommar.

En liten flaska rosévin och öronproppar. Vi tyckte det passade så himla bra eftersom det kan vara lite livat här på nätterna. Det ligger nämligen flera barer på gatan nedanför.

Jo, jag fick också en välkomstpresent förstås! Så ikväll har jag gjort mig extra fin med fläta och firat lite med den. Sedan har vi ätit ungstekt lax med brie, fikonmarmelad och valnötter. Jag är så glad att jag är här!

Blåbärsfeber.

Vi plockade blåbär i torsdags och bakade en smulpaj. Jag har blivit lite besatt av blåbärspaj i sommar. Ja, och så vispade vi vaniljsås till så klart, en si så där 15 portioner. Jag kan föresten intyga att den första hinken också var full med blåbär, men den gick åt så fort att jag inte hann fram med kameran. På riktigt.

Det blev den femte blåbärspajen på en vecka, och sen hann vi med någon till efter det också.

Fem saker jag har gemensamt med en tant.

I söndags när jag och Andreas hade klivit av bussen på centralen och tagit våra väskor kom det fram en tant och frågade hur man går till tunnelbanan. Trots att hon bott i Stockholm i 70 år, ursäktade hon sig, hade hon inte lärt sig hitta från Cityterminalen till tunnelbanan. Tacka för det, tänkte jag. Jag hittar knappt heller bland alla ombyggnationer, rulltrappor och gångar. Centralen är inte min plats att vara på, helt enkelt.

Vi erbjöd hur som helst att  hon kunde gå med oss eftersom vi ändå skulle åt det hållet. Så kunde vi visa vägen. Som ni kanske vet är det ju en ganska bra bit att gå, så det blev en ganska lång promenad med vår nyfunne vän innan vi kom fram till spärrarna. Tanten hade ganska många och tunga väskor och Andreas erbjöd sig så klart att bära dem vid de svåra momenten, som i rulltrapporna. Det var när vi stod i rulltrappan på väg ner mot tunnelbaneplanet som jag vände mig om och upptäckte det. Där några meter längre upp i rulltrappan stod Andreas och tanten och pratade och skrattade för fullt. Och det var då jag kom på det, alla killar som jag har varit tillsammans med kommer nästan ofattbart bra överens med tanter. Tanterna älskar dem, så är det bara. Och jag brukar, precis som nu, omedvetet dra mig undan något när en främmande tant kommer fram eftersom jag lärt mig att jag ändå förr eller senare hamnar lite i periferin.

När tanten hade gått och tackat tusen gånger för att vi var så trevliga och hjälpsamma (fast hon tittade mest på Andreas) kunde jag inte låta bli att undra hur jag kommer in i sammanhanget, dvs. vad är det egentligen hos mig som drar åt sig dessa tantmagneter? Och det enda jag kunde komma fram till är att jag kanske själv påminner om en tant. Jag och Andreas kom efter mycket noga resonerande fram till följande fem saker som jag har gemensamt med en tant:

1. Jag bär alltid en liten kam med mig i handväskan och kammar mig så fort jag får tillfälle (typ).
2. Jag blir lycklig av att dricka kaffe ur småblommiga kaffekoppar och drömmer i hemlighet om ett lantligt kök med en vit gammal träsoffa iklädd något smårutigt eller blommigt tyg.
3. Jag bär blommiga och prickiga kjolar alltsom oftast nu för tiden (tja, nästan i alla fall).
4. När jag ska resa bort packar jag alltid en ordentlig väska (oavsett längd på resan) och förväntar mig att det ska dyka upp någon ung man som kan bära den åt mig. 
5. Jag har en bild på två tanter på mitt kylskåp.

Äsch, där tog likheterna (faktiskt!) slut.

Jag hade tänkt skriva om badbryggor, båtturer och sena nätter med åskoväder och fyrmansvist,

men inspirationen försvann någon gång under fredagskvällens nyhetsrapportering. Och kvar blev en massa tankar som snurrar och en dålig känsla som fastnat någonstans långt nere i maggropen. Och jag tänker på att min lust att skriva och berätta snart kommer tillbaka igen, men det gör inte de som drabbades. Och det händer hemska saker och människor mördas runtom i världen varje dag, jag vet. Men nu är det nära och lite enklare att ta in. Min låtsasbror var där. Inte på ön, men i Oslo. Och det är så överjävla fruktansvärt alltihopa och samtidigt så ofattbart. Jag tänker på och känner med alla dem som drabbats och deras anhöriga.

Någonstans på gränsen mellan östergötland och småland

ska jag spenderera resten av veckan. På ett lantställe som är en helt ny plats för mig att upptäcka. Datorn stannar hemma, men kameran följer med. Och bikini och en massa att läsa, ja det var nog allt.

I mitt Stockholm.

En av mina favoritsysselsättningar i Stockholm är att promenera. Gata upp och gata ner utan något särskilt mål. Stanna till på något café och dricka kaffe. Promenera vidare. Stanna till igen. Det finns ingen gräns för hur länge jag kan gå bara jag har sällskap av någon bra person som också tycker om att prata och dricka kaffe, och att promenera då. Någon som också blir lycklig av vackra hus, mysiga gränder och fina gatuhörn. Det bästa är på sommaren eller på våren när solen precis har börjat värma och man kan stanna upp en stund på Skånegatan eller vid Hornsgatspuckeln där det nästan alltid är lä och solen värmer lite extra mot husväggen. Innan man går vidare. Även fast jag redan har promenerat nästan överallt i Stockholm är det alltid lite spännande om man skulle hitta något nytt, ett mysigt café, en rolig butik, en restaurang som man skriver ned namnet på, en kullerstenstrappa att sitta i som man inte har lagt märke till förut. Eller en ny vinkel att titta ut över staden ifrån. Jag brukar tänka att om jag bara går lite lite annorlunda och svänger in på någon avsides tvärgata som jag aldrig har gått på förut kanske det gömmer sig en hemlig oas där bakom gathörnet. Det är lite som att gå på upptäcksfärd i min egen stad, och hur bra är inte det.

Elina, söndag och hundralappen på söder.

Ikväll kom Elina förbi. Hon bor och jobbar som internationell medföljare i Guatemala numera och vi har inte setts sedan i mars. Men nu ska hon vara hemma i Stockholm ett par veckor vilket är väldigt bra. Så vi passade på att fira lite med en 100-lappen middag på söder. En bra sak med söndagar är nämligen att många av restaurangerna i kvarteret där jag bor har 100-lappenpriser. Det betyder att man kan välja vilken rätt man vill för bara 100 kronor. Fast jag har inte varit så duktig på att nyttja det där. Men ikväll slog vi alltså till.

Det var så kul att träffa Elina igen och höra om allt i Guatemala. Och så hade hon en ny blå klänning som var så himla fin, ja ni ser ju själva!

Här kan ni föresten läsa mer om Elina och hennes arbete i Guatemala.

På cykel till Ålö.

Jag och Andreas har bott i en stuga på Utö i veckan. I tisdags tog vi våra röda turistbyråcyklar, spände fast picknickkorgen på pakethållaren, och så gav vi oss ut på en cykelutflykt.

Kaffetermosen fick följa med, och en varsin bok. Ja, alltså kortlek, en filt och lite andra saker fick också plats i picknickkorgen men de kom inte med på bild.

Vi stannade till på vägen vid Spränga Kiosk och köpte kanelbullar. För det är bra att ha när man ska på utflykt.

Det var ganska länge sedan jag cyklade, så det gällde att koncentrera sig.

Och att ha tungan rätt i mun.

Men efter ett tag kom vi in i cyklandet och det kändes lite som att vi ägde landsvägen. Bra känsla.

Och sen cyklade vi, och cyklade, och cyklade. Förbi gamla skolor, röda staket, blomsterängar och kohagar.  

Ja, och humlor då.

Tills vi till slut kom vi fram till den här skylten. Då svängde vi vänster.

 Och sen cyklade vi ännu lite till. 

En slingrig skogsväg och några tusen meter senare var vi i alla fall framme.

Smålycklig blev man.

För där bakom skogen, långt ned på Ålös östra kustsida, gömde sig en av de finaste sandstränder. Vi lade oss till rätta och hade det ganska så bra där faktiskt.

Och sen, ganska många timmar senare, satte vi oss på cyklarna igen. Det fanns ju mer att utforska på ön. Här på andra sidan Ålö vid en liten vik ligger nämligen en fiskrestaurang som heter Båtshaket. Här kan man sitta på trädäcket och äta den godaste nyrökta fisken, de bästa räkorna och den finaste färskpotatisen. Min favorit är "2:an" som består av rökt och gravad lax, rökta räkor och hemlagad potatissallad. Attsiken så gott! Tyvärr dog batteriet på min kamera precis när vi kom fram så jag kunde inte ta några bilder. Men alla som någon gång har vägarna förbi Utö eller Ålö och som gillar rökt fisk tycker jag ska ta en tur hit.  

Hejdå stan.

Det blev ett kort stopp i stan för nu hoppar jag på båten till Utö. Vi har hyrt favoritstugan, samma som förra året. Jag älskar den fyra timmar långa båtresan dit ut, när bullarna och kaffet åker fram blir jag lite som en tant. Pepp!

Mitt norrland.

Jag är hemma i Stockholm igen. Det var länge sedan det kändes så ledsamt att behöva åka ifrån norrland och min familj. För att de bor lite för långt borta för söndagsmiddagar.  Och för att det kommer dröja ända till jul innan jag kan åka upp och stanna en hel vecka igen.

Och så är det något med lugnet. Ibland kan jag tänka att jag kanske också borde bo så där, att det vore det bästa. Men jag vet att om någon vecka kommer jag älska min stad igen.

I tisdags kom värmen även till norrland i alla fall och sedan dess har den inte rört på sig. Vi har ätit kakor hos mormor och morfar, kört vilse två gånger på en och samma dag på en grusväg någonstans mellan Tavelsjö och Rödånäs, spelat fyrmansvist, jagat mygg, druckit rödvin, lagat alldeles utsökt Tiramisu, besökt Olofsfors bruk och ätit skärgårdstallrik på Järnäsklubb. De sista dagarna har vi i och för sig mest badat i havet och spelat strandtennis så att jag har fått träningsvärk i högerarmen. Jag hade kunnat stanna hela sommaren om det inte vore för att det finns så många fler lantställen, skärgårdsöar och andra öar som jag också vill åka till i sommar, och för att det finns mammor och andra bra personer som jag också vill träffa.

Visste ni föresten att det är något särskilt med kvällsljuset däruppe strax innan solen blir osynlig bakom horisonten?

Tre saker att göra i Umeå.

Igår åkte vi in till stan. Andreas har aldrig varit i Umeå förut så jag gjorde mitt bästa för att visa mina favoritplatser. Jag valde tre platser som fick lite extra mycket uppmärksamhet.

Älven. Vi tog en promenad västerut. Där är det som finast tycker jag.

Sedan gick vi och fikade på NK (Nya Konditoriet) som är mitt favoritfik i stan och tvärtemot vad namnet antyder är ett gammalt konditori som har funnits i stan så länge jag kan minnas. Här har jag nog fikat med ungefär alla jag känner som också har bott i Umeå någon gång.

Och så gick vi på Kii. Jag passerar aldrig Umeå utan att gå på Kii. Många av kläderna finns även i Stockholm, men det är en väldig bra mix och fin butik och jag hittar alltid något som jag vill ha här.

Jag köpte den här kjolen. Blommiga kjolar och shortsskjolar har blivit lite av min grej just nu.

Hemma hos min pappa.

Nu är jag och Andreas i norrland och hälsar på min pappa och hans sambo Ingela. De bor i ett gulligt litet rött hus i en by inåt landet en bit utanför Umeå.

En bra sak är att de har skaffat höns. Så nu får vi nyvärpta ägg till frukost.

I trädgården finns det smultronplantor så man kan plocka några bär varje morgon och lägga i yoghurten. 

Och har man tur står det hästar och betar i hagen utanför köksfönstret när man tittar ut.  Vi blev så förtjusta att vi blev tvugna att boka om vår hemresa till ett senare datum med detsamma!

Den gamle damen.

Hej. Jag har semester. Fast jag vet inte om det än, det går liksom inte in. Jag och Andreas har firat lite i alla fall. Så mycket har jag förstått, att det är läge att fira. Vi gick på La Vecchia Signora och åt middag. Det är min nya favoritrestaurang. Den ligger på Åsögatan och har goda pastarätter till lagompriser och andra bra rätter som man får betala lite mer för, men inte så farligt. Personalen är bra också. Jag åt Tagliatelle med lammsalsiccia, grön sparris, spenat och parmesan.

Det finns även en liten bar som man kan sitta i om man vill, och de verkar ha många bra viner. Problemet är bara att jag knappt kan någonting alls om italienska viner. Jag känner inte till druvorna och jag vet inget om distrikten. När de frågar vad jag gillar är det enda jag kan svara shiraz, och det finns ju inte ens i italien. Ripassoviner har jag i och för sig lärt mig att jag gillar nu, i alla fall dem  som jag har hunnit prova. Men det blir ganska begränsande att bara dricka det. Så nu har jag bestämt mig för att jag ska lära mig mer om italienska viner. Jag tänker att det kan bli ännu ett sommarprojekt, vid sidan av läsningen. Är inte det två ganska bra projekt för sommaren?

Vi pratade lite om norrland. Imorgon bär det nämligen av norröver. Andreas tre frågor inför resan lyder så här: 1. Är det mycket mygg? 2. Hur mycket myggmedel ska man ta med sig? 3. Kommer vi kunna åka på bondauktion? Jag svarade att några mygg kan jag inte kännas vid och att jag aldrig har varit på bondauktion, men att en sådan borde vi väl kunna hitta.

Sedan gick vi på Urban Deli. Där tog vi en si så där tvåtusen bilder och varje gång kameran åkte fram fick både jag och Andreas någon form av tvångsmässigt beteende att göra en konstig min. Det slutade med att alla bilder blev ungefär så här, så jag skonar er från resten.